Nykterheten

Nåväl, vad gjorde man nu då när man tog bort spriten för en liten stund ur sitt liv, svar: absolut ingenting. Iom den vita månaden så försvann fantasin helt och hållet, tillsammans med ett socialt liv och upptåg. Jag vet sen gammalt att det är kul att dricka, det är därför man gör det...men att det så till den milda grad skulle vara roten till allt man gör vid sidan om jobbet som stavas KUL visste jag faktiskt inte, från att ha haft ett sjukt socialt liv har jag i nio dagar i princip inte gjort någonting.

Jag har funderat ett par gånger att gå på bio, jag har även lagt ut en förfrågan vid ett flertal tillfällen "någon som är biosugen" för att mötas av tomt stirrande blickar. Bio är tydligen dyrt, det är som två öl på krogen har jag hört... konstigt, två öl har aldrig känts speciellt dyrt, mer som ett kap, en bra deal oavsett pris.. ett fynd rent ut sagt.

Jag har inget kemiskt sug dvs jag har inte skåpsupit för att sen intala mig själv att det var ju bara en liten hut, inget nämnvärt.. bara en liten rackare, en sängfösare för att sova bättre. Nej jag har hållit mig från skiten utan varken krämpor eller andra besvär men det är den sociala biten som oroar mig. Skulle jag köra det här racet en längre tid så skulle jag sluta jäkligt ensam, jag känner mig ensam nu när jag sitter och skriver men jag kan inte riktigt lokalisera ensamheten. Är det min vän spriten som jag saknar, eller vännerna som jag missade i helgen... eller är det något annat?

Jag har på sista tiden märkt att jag har en bit kvar, en liten bit tills jag är hemma med mig själv, tills jag kan vara med mig själv och trivas med det. Utan andra männsikor, utan saker som stör och utan alkohol. Så länge det är så, så länge tänker och funkar jag... den dagen jag tror att jag är hemma är den dagen jag slutat tänka, med eller utan spriten.