Alla lika

Jag växte upp i en liten håla, ett litet skithål(a) skulle man kunna säga. En traditionell svensk småstad där alla stöps i samma mall. Det är hockey och fotboll för boysen och titta på när boysen spelar hockey och fotboll för galsen. Jag stack ut lite i den stan så jag drog därifrån. Det är väl egentligen inget fel på den sådär. Det finns JC så man slipper vara naken. En fylla kan tas på i runda slängar fem olika ställen och super man där då kör man, inte ett par öl här inte. Biograf finns som snittar 8 besökare per visning och det är ok att se ut som man vill såvida man ser ut så inom tidigare nämda mall. Jeans och tröja ska sitta som vanligt, som sig bör, skorna ska vara fotriktiga och på det får man vara nästan hur överviktig man vill. Det får gärna hänga och drälla över lite på både mage och lår, några kilo extra att älska bara.

När jag tog det drastiska beslutet att färdas nästan tio mil för att finna lyckan hade jag väl egentligen ingen riktig tanke med mitt "äventyr", jag var väl bara less och sökte något annat, något som inte fanns i min ort. Någon typ av tillhörighet lär det väl ha handlat om för man vill ju inte vara ensam men man vill ju vara annorlunda, och sticka ut...men inte ensam om det, att vara annorlunda och sticka ut... paradox?

Jag hittade ganska snabbt likasinnade och vi var såklart annorlunda ... fast likadana varandra. Jag bytte min ort där alla är lika till en ännu mindre grupp där alla var likadana, fast dom tycker att dom är annorlunda och så har det fortsatt. År efter år har jag hamnat i grupperingar där vi har haft mycket gemensamt och tyckt att vi stuckit ut, tillsammans fast vi egentligen har varit likadana varandra och många andra. Man kan ju inte sticka ut i grupp, bara som individ... men vem vill sticka ut själv, rädslan för ensamhet får människor att göra konstiga saker, svika sina ideal och glömma bort grundtanken. Man kan stå på barrikaderna och skratta och tvåsamhet, människor i grupp etc, gör det då men var bered på att dö jävligt ensam.

Jag hade med facit i hand kunnat stanna i lillstaden, det blev ju så ändå... man varvade ner blev äldre och lite lite tråkigare och tröttare. Hade jag stannat hade jag ju inte träffat alla dom här fantastiskt inspirerande människorna som alla gör sin grej, fast på samma sätt...och om jag kommer att dör ensam? Well det ser inte så ut, det var ju grundtanken men jag tror jag har tänkt om...