Boston54 vara eller icke vara

Jag var tvungen att bitchslappa Boston för någon månad sen, säga åt honom att skaffa sig ett liv. Jag satt mig ner och tog snacket helt enkelt. Precis som lillebrors föräldrars tveksamhet till Karlssons existens så började jag tvivla på den där Boston54, helt allvarligt vad är det för lirare egentligen. Det var inte jag det var Boston, så kunde det låta. Jag var inte full på Berns och gick hem med ja vem vet vad, det var Boston som gjorde det. Herregud 31 år liksom.

Jag har ju skött mig alla dom här åren, jobbat slitit och dragit det stora lasset och vad har Boston hittat på? Vad har han gjort som har tillfört mitt liv någonting? Fan vet. Han har varit ursäkten. Motiveringen till att jag i obekväma sammanhang kan framställa mig själv som mindre begåvad, dels för att det är den lätta vägen ut och dels för att jag kan bli obekväm i vissa sammanhang. Ett sånt sammanhang har varit med folk som spelar över. Jag tycker det är uppriktigt jobbigt med folk som ska låta lite högre och synas lite mer hela tiden, jag blir tyst och börjar småfnittra. Jag hade kunnat vara rakgyggad och säga åt personen i fråga att lägga av, istället så blir jag Boston och börjar vrida på mig.

Ingen känner Boston, inte jag heller. Det är en del av mig, en del som har tagit stor plats i mitt liv. En del som har fått mitt liv att i perioder stå still men också en del i mitt liv som har bidragit till mindre smärta. Går jag in i karaktären så är jag onåbar, jag känner inget för någon och festar för ett helt fotbollslag. Jag tar mig fram överallt och försätter mig på platser och i situationer som annars inte skulle komma på frågan, kul kortsiktigt... slitsamt i det långa loppet.

Boston kommer att finnas kvar 2008 men kommer få ta mindre plats, han vet det och är ok med det faktumet. Vi har väl alla våra roller på jobb med flick/pojkvänner, vänner etc och jag pratar inte om någon liten farbror med propeller på ryggen, bara om en roll som gick lite för långt. Jag gillar Boston, han är ganska skön men jag tror fan jag gillar den andra killen bättre, han känns på något sätt lite ärligare och framförallt lite mer verklighetsförankrad.