So far so good

Jag borde börja känna mig rätt nöjd nu men inte då. Nytt år skulle betyda nytt liv, kort sagt succèlivet skulle få ta plats istället för skitlivet. Det började lite tradigt, eller det började för jävligt rent ut sagt men sen började det sakta men säkert att styras upp. Efter diverse nej från ja, diverse damer, kick från band och lunginflammation i 5 veckor så vände det. Skiva blev färdig, nytt ganska populärt band ville ha mig, nytt jobb började skymta... i horizonten förvisso men fortfarande, det började ljusna. Jag blev inte bländad på något sätt men jag märkte att med lite flyt så blev jag, tro det eller ej, lite gladare och samtidigt log världen lite mot mig. Kan tyckas lite banalt och kristet men så var det, nu vet jag inte längre.



Kan jag inte vara nöjd nu när allt är bra, måste jag ha mer hela tiden? Finns det fortfarande så mycket att åtgärda eller letar jag i skrymslen efter dom sista små kvarlevorna av skit, jag kanske går igång på det och gillar att vältra mig... det kanske bara är sån jag är?



Jag slängde ut tvn när jag flyttade för att komma bort från drömvärlden, för att leva mer i nuet och för att fatta att kärlek inte är som på The OC, typ men ändå inte. Jag började hoppa klickbilagan på fredagarna ett fem minuters nöje jag fick skippa i förmån för välmående. Jag kan inte relatera till att man betalar 75 euro på Jimmyz i S:tropez för en 33 cl Heineken så den typen av fakta gör mig bara förvirrad. Förvirring kvarstår. Inte över alkohol priser i troppan utan bara över poängen med allt. Det är ju en sån jäkla kamp hela tiden, bergodalbana, uppe i varv dämpa sig, glad ledsen, glad etc.



Det handlar inte om konsumtion utan om balans och att spela spelet rätt. Spelet pågår ju hela tiden i alla relationer, med vänner och andra. Jag tror jag håller på att spricka för att jag aldrig riktigt kan säga vad jag tycker/känner.. typ igen, men ändå inte. Det blir för mycket då, för mycket av mig, svenska Boston54. Jag är en svensk kille med ett utrycksbehehov som en stor gammal galen grek som har tappat det, och ett bekräftelse behov som en sextonårig tjej som precis gjort brösten, klart det kan vara läge att dämpa sig.



Om jag taggar ner lite, glömmer bort exakt hur jag känner så är det bra, 2008 är bra, bilen går bra och ja, 2008 är nog mitt år ändå. Jag har ju mat på bordet och människor som älskar mig. Klart det hade varit trevligt att kunna betala 75 Euro för en Heineken utan att blinka.. det är absolut inget måste men som sagt, det hade allt varit något...