Man kan ju fråga sig vad det spelar för roll egentligen. Om man är tillsynes prestigelös och till det utan direkta pretantioner, trots språket, så kan man fråga sig vad begränsningarna kommer ifrån. De här vi alla drabbas av och i det långa loppet lider och mår dåligt av. det som i längden blir någon typ av guldmunks beteende när man gång på gång väljar att inte istället för att. När man tänker att, fan jag gör det i morgon istället, jag pratar med henne imorgon, berättar att jag vill ta en stilla promenad, ja det blir bäst om jag tar det imorgon istället, idag är ingen bra dag.
För vad spelar det för roll om jag berättar för den där tjejen i klassen att jag tycker att hon är fin. Jag gör ju ingen förbannad när jag går fram på tunnelbanan och skickar på numret. Det kan bli svalt och nästintill olidligt för en stund, för att avlösas att en stolthet och välmående men nej, vi gör det hela tiden allesamman, väntar tills imorgon.
Tunghäftan har aldrig funnits där, den skapas för den förväntas. det ska ju vara trögt, det hör till om det är nytt eller tomt. det förväntas och så är jag stöpt, vi och jag. för det finns ju en viss magi i att ta det försiktigt, att vänta och avvakta tills tiden är slut. För hur kan något gå sönder när det fortfarande bara är luft och varför skulle ord betuda något om de fortfarande bara är ord. Ord utan känslor eller undermening är ju trots allt bara ord... som jag säger till dig för att jag kanske vill att de sen ska betyda något. Men nu nu är det bara luft och olika bokstäver som sitter ihop men lik förbannat, vi väntar tills imorgon istället.
För det kan ju bli jobbigt ett par minuter, jag kanske inte får fram allt vad jag handlar om på tre meningar. Du kanske funderar på något annat eller är mitt uppe att göra något när jag ska prata med dig. Jag känner mig lite trött och känner mig lite fet och jävlig idag. Känner inte att jag har så mycket att komma med. det var en sak jag skulle säga och så glömde jag bort den, bara sådär och så ja jag minns fan inte. Jag vet ju inte vad du gillar, visste jag det så visste jag ju vad jag skulle säga, och då visste jag hur du skulle svara, och då skulle vi kunna ta en promenad, och så skulle jag kunna dra en fräckis om någon som har en ros i arslet, och så skulle du kunna skratta eftersom du gillar fräckisar om folk som har rosor i arslet, sen så skulle vi kunna gå hem och så kan jag laga någon pasta som du gillar sen kan vi sova och sådär och vakna och, ja du vet. äh spela roll, jag gör det imorgon, imorgon, då jävlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar