Så kan vi ses

Ska vi byta grejer med varandra? Du får allt som är mitt så får jag något av dig, ska vi det ska vi byta grejer? Jag skulle vilja ha ditt jobb inte för att det är det det är utan för att det är ditt. Vad du gör spelar ingen roll men jag vill göra samma sak. Sen kan du göra det jag gör vilket kan på pappret se ganska intressant ut men som du ser det är inte så intressant. det kan vara kul ibland men ibland är det tråkigt. Det går upp och ner som man säger, ibland skiner solen på en.

Jag är inte rädd för att misslyckas, mitt problem är snarare att jag tror jag misslyckats innan jag har försökt. Jag har aldrig fatalt misslyckats med någonting, jag har försökt flera gånger och då har det gått ganska bra. Skulle jag ha kunna försökt fler gånger? Ja det skulle jag såklart, skulle jag kunna misslyckas? Absolut! Skulle jag bry mig? Nej inte nämnvärt. Det skulle faktiskt kännas helt ok, jag har misslyckats flera gånger, det var lugnt.

Jag är inte rädd för att utsätta mig för utmaningar eller hur folk ska uppfatta mig, jag är inte rädd för mig själv vad jag ska säga eller göra, det har jag hyffsad kolla på. Jag vet hur man för sig i ett möblerat rum och jag vet hur man öppnar käftern. Jag vet hur man får folk att börja skratta, på min och på andras bekostnad det är lugnt, ingen fara jag vet allt det dät. Nej vad jag är orolig för är alla er andra människor, hur det ska gå för er egentligen, det kan göra mig bekymmrad.

Jag vet inte hur det skulle gå om vi inte förstod varandra, eller om du inte förstod mig. Jag kan tänka på det och känna att, nej det vore inge bra. Om vi pratar med varandra och sen vet du inte vad du ska säga. Kanske för att du inte kunde relatera till det jag sa, eller så tyckte du inte att det var roligt.. det kanske var roligt men du förstod det inte. Då vet jag inte, då kan det bli synd om dig. Jag vill inte försätta dig i den sitsen så därför låter jag dig vara ifred istället. det är väl en lösning som vilken.


Det slog mig precis att jag aldrig har haft någon date som gått åt helvete. Jag har haft flera som inte lett någonstans men ingen som gått så käpprätt åt helvete. Iom att jag inte går ut längre så träffar jag ju inte folk på samma sätt. Jag har med det i bagaget insett att det krävs lite mer av mig. Jag får faktiskt börja lyfta lite på telefonen, skriva några rader eller varför inte bara gå fram. Det är ju väldigt återkommande det där med dig då. Stackare, tänk om du inte fattar, om inte poletten trillar ner, vad ska vi göra då, kan ju bli oinsamt och jobbigt då ju.

Men om vi gör så att vi byter grejer med varandra, en rostig spik mot en cykelpump en lådbil mot en fingerborg för att slutligen byta något av mig till ditt liv. Helt plötsligt så blir det ju glasklart, allt är på bort serverat på silverfat. Det ligger därmoch det är ju bara att hugga in, det krävs väl bara lite vilja mod och ja framförallt avkall från båda sidor. Oj nu blev det svårt, avkall är ju inte precis en rostig spik, inte en cykelpump heller för den delen.