Mat och G klubben etc

Jo det hände ju idag igen, det jag var och nosade på igår. Jag åt lite för mycket. Jag är väldigt förtjust i mat och tycker således om att äta. Nu hade jag precis varit och tränat och därför var det väl befogat att äta mycket. Med mig till middagsbordet hade jag en kompis som jag parkerade i soffan under matlagningen. På så vis kunde jag smaka maten och bli lite småmätt medans grytorna stod och puttrade. Jag kunde inte bara bli mätt jag kunde också får mer än min vän som satt och väntade, vilket det här handlar om.

Jag har som dom flesta andra alltid haft mat för dagen, lite av en självklarhet kan man tycka, mat för dan liksom. trots det händer det något i mig när jag ska äta med andra. Jag blir lite nojjig inombords om maten ska räcka till mig, oavsett mängd så dyker det upp en lite klump i magen, en bekant klump.

Det är den klumpen som vi som är medvetna om våran litenhet kan känna ibland. Vi som förstår att ja tyvärr, det där är inte för mig men jag försöker ändå. Vi som kanske ibland plockar ner oss lite mer än vi borde, vi som kanske har lite för låga tankar om oss själva ibland. Man kanske vet att dom andra som står i samma kö till den där krogjäveln i slutet på dagen har betydligt mindre att komma med. Dom har tagit sig dit, kämpat på och pladdrat för att vara där dom är. Dom har kommit över det det här handlar om, rädslan av att vara utan, att känna att där har jag inget att göra.. det är till dom, inte till mig.

Men sen känner man sig lite Allan ballan efter några glas och tycker att vafan, jag är ju också cool, jag kan väl också få vara med då, hyggliga jag får vara med? Det var just sådana här scenarion den här rädslan kan härledas till. När jag och David skulle in på G klubben back in the days. Jag visste ju att David skulle kirra biffen men min förmåga då.. eller oförmåga. Tänk om någon skulle se att jag bara var en nörd från Enköping och skrika "släpp inte in han den nörden från Enköping, han vill vi inte ha in?". Högst otroligt visst men risken fanns. För jag visste ju att trots att jag hängde med rätt folk och jobbade webbyrå så var och är ju egentligen bara en nörd från Enköping och trivs bättre och bättre med det. Medvetenheten ledde till överkonsumtion av mat, ett ganska billigt pris för något så fint som medvetenhet kan man tycka. Undra bara vilka dom andra är, dom som bara glider in på dom här ställena, vilka dom egentligen är när dom inte spelar över?
Äh skitsamma, dom äter säkert också skitmycket.