Hässleholm, jag gör slut med dig nu

Jag åkte till Hässleholm för att komma bort ett tag. Jag behövde lite frisk luft, perspektiv samt runda av några saker, därför så åkte jag dit. Jag kände att ett ställe så anonymt som just Hässleholm skulle kanske kunna rensa mina tankar en aning och ge mig lite av ett lugn. Ingen stress och inga måsten, bara jag med mig själv. Nyttigt liksom att äntligen lära sig att leva med sig själv, därför åkte jag dit. Jag hade aldrig tidigare varit i Hässleholm och var ändå förväntansfull över vad staden hade att erbjuda. Skulle jag kanske få lite nya uppslag? Skulle jag få svar på frågor? Med alla kyrkor, skulle Hässleholm erbjuda mig lite andlig spis? Skulle jag kanske komma vidare i boken som jag håller på med, kanske skulle jag till och med hitta ett slut till den? Jag vet inte men det var värt ett försök.

Solen sken på mig när jag gick ut på morgonen. Jag strosade fram och såg mig omkring, Drack lite kaffe och knatade på. Jag gick över torget, tittade upp och såg skylten ”Hotell Statt” då slog det mig, vafan jag har ju varit i Hässleholm förut, fan också jag har ju gjort allt det här en gång tidigare, gått över det här jävla torget. Det var ju i somras. Jag och min dåvarande flickvän var ute och gick här varpå två ungar i 12- års åldern pekar på oss och säger på bred skånska ”Titta! En turk och en grek!!”, det är Hässleholm för mig. Din trångsynta lilla skithåla varför kom jag tillbaka?

Den här staden kan ju inte erbjuda mig något, min romantiserade bild av att fly slutar ju alltid med att man bara flyr från sig själv, jag har inget att fly ifrån, och om jag hade det, varför Hässleholm? Varför skulle den här staden ge mig nya ideèr som jag inte kan ge mig själv, och att jag skulle avsluta min bok, varför skulle jag det? Jag hatar ju när saker tar slut. När den där filmen som man lipat och skrattat sig igenom plötsligt bara tar slut eller den där låten som man älskar når sitt slut. Visst kan man alltid trycka tillbaka, ta den ett varv till och börja på ruta ett, men det är inte samma sak. Det är inte samma sak att börja om, det blir inte samma sak den andra gången. Man är lite mätt, less och ja, har hört det förut, sett det förut och gjort det förut. Nej ska man påbörja något så är det bra om man inte avslutar det, det svider gör ont och det tog massa energi, därför vet jag inte om jag kommer att avsluta min bok. Helt allvarligt är det få saker jag är så less på just nu som avslut, det är ju allt vi gör avslutar saker hela tiden. För att gå vidare och för att utvecklas heter det. För att verkligheten inte alltid är så vacker och rolig alltid så går man tillbaka till ruta ett, bara för att göra samma sak en gång till och en gång till och.. en gång till.

Jag gör slut med Hässleholm nu sen ska jag väl passa mig för att påbörja saker, onödigt när allt dom gör är ju bara att avslutas. Film och musik kommer att konsumeras men det kommer att kännas varje gång det tar slut, det kommer med hela grejen, slut ska kännas men kan man välja så skiter jag helst i det. Och Hässleholm, ja just ja jag hade ju sagt det, drar på det här nu så jag slipper avsluta känns det som.. nä nu får det vara nog.