Har du roligt nu?

När jag var barn var jag fräknig och lite rödlätt. Därför så kunde jag inte vara i solen för länge, jag brände upp mig lätt. Jag hade också krupp som barn, hostade och fräste mest hela tiden. Jag fick ha dagisfröken hemma i tre år för att jag var så risig hela tiden. Jag minns inte speciellt mycket av det här. Solen är fortfarande något jag har respekt för men kruppen är borta, helt och hållet faktiskt.

Vad jag däremot minns av min barndom var att jag hade väldigt roligt. Jag skrattade mycket när jag lekte med dom andra små barnen. Som barn gjorde jag bara saker jag tyckte om och jag njöt verkligen av det. Jag tyckte om att titta lite på tv, ja då tittade jag lite på tv. Jag gillade att busa med dom andra små ungarna varpå jag busade med dom andra små ungarna. Jag visste vad jag gillade och levde därefter, jag hade lajban och det var lätt för jag visste vad som var roligt.

I tonåren började jag åka mycket skateboard och spela massa rugby, det tyckte jag var roligt, det gillade jag och fram tills jag fyllde 18 så har jag egentligen bara ljusa minnen.. ja när Daniella krossade mitt hjärta kanske inte var helt kul eller när jag skulle hoppa i fyrisån var väl inte heller en milstolpe men alla and alla, kul!

Sen hände det något, det var liksom inte lika kul längre, det var inte kul på samma sätt. Det där spontana roliga fick stryka på foten till förmån för något forcerat roligt. mentaliteten blev mer och mer "nu ska vi ha roligt" och "gud var roligt vi har". Man började ringa varandra dagen efter man hade haft roligt (läs supit) för att understryka hur jävla kul man hade haft kvällen innan, ja gud vad kul det var, eller... var det så roligt?

Vad gör man idag som är kul? Jobbar? festar? träffar folk? Ja det är väl kul, hyffsat kul och det skulle väl förmodligen vara mer än hyffsat kul om det inte var så fruktansvärt inrutat. Vi tar oss inte tid till saker, vi gör saker när det finns tid över. Planering planering och återigen planering. Det resulterar i att du vet en vecka innan hur kul du ska ha nästa vecka, hur kul blir det då?

Allt går också runt runt, jo jag vet man blir äldre och får mer åtaganden visst kanske det. Jag skulle hellre vilja säga att man tappar gnistan och lusten att styra upp saker, eller inte styra upp saker utan bara göra saker utan att känna efter. Känna efter om du är trött, känna efter hur du mår, känna efter om du har tid känna efter om det svider i lilltå nageln.. det ska kännas efter och det ska roddas.. hur kul blir det när man sen ses då, ej kul.

Att bli vuxen var tydligen psydonymt med att ha mindre roligt och ha mer trevligt, ja ja ok fair enough. Men är det schemat så fullsketet eller är det kanske så att vi bara vill vara ifred? Vi orkar inte längre. Klart man dövar för att orka, klart man dövar för att palla med, inget konstigt alls men har du roligt, har du verkligen roligt?

Jag vet vad jag inte tycker om och vad som inte är roligt. Var sjuk är inge kul, är inte heller något fan av att vara ensam. Tycker det är sådär med krig svält och nazister med. Jag gillar däremot mig själv, livet, Kasia, mina vänner, öl, musik.. glo lite tv ibland, jämtland och Frankrike. Så det kanske e så att jag har kul ändå, fler saker var ju roliga än tråkiga.. Men jag vet inte det är så mycket runt omkring, så mycket att tänka på. Så mycket att ta hänsyn till och så var det där med att funka och passa in på precis alla sett.. ja fan vet om det är roligt, kanske det.. jag vet faktiskt inte.. Har du roligt?