Stockholm jag älskar dig, din hora.

öööö....eeee....öööö. Om det sitter någon där uppe eller möjligtvis där nere med ett litet trollspö och leker leken "2008 ska vi se hur mycket han orkar" så kan du se leken som avslutad, du vann. Jag hade precis lagt fram lite kläder till min första riktiga date (jag ansåg att det var en date, alltså inte ses full och bara ligga.. Det är väl en date?) sen det tog slut med min flickvän, ja första riktiga på typ tre år när en av mina bästa vänner ringer upp. Vi samtalar lite om helgen och efter ca tio minuter så har vi slagit fast att tjejen jag ska träffa imorgon sov hos honom några gånger förra veckan, höll på att skriva inga konstigheter men det är lite konstigheter med det. Hon sover självklart vart hon vill men vad är oddsen. Varken han eller jag hade en aning och kände oss hyfsat snopna båda två. Hon visste såklart inte att vi kände varandra så det finns ingen bov, bara en jävligt olycklig slump. Rör sig får många på för liten yta så snubblar man slutligen in i varandra, vare sig man vill eller inte.

Jag är ingen cyniker, jag är inte heller bitter...än. Därför vill jag inte tro att man måste va en cynisk gris för att ta sig fram i den här stan. Jag vill tro att det går nykter att bjuda ut en tjej, sitta och prata ett tag och sen gå hem. Jag vill också tro att att man tar ett snack innan man kickar folk fram och tillbaka. Jag tror kanske inte på kärlek men jag tror på romans. Därför försökta jag i två veckor att ändra på mig, som man måste för att ändra på andra. Jag var nykter, ringde vänner mer, skrev och läste istället för att kolla tv. Mitt liv blev ett kaos, tack och tjena!

Jag framstår nog som den lidande typen, att jag tycker om när det gör lite ont, det är fel. Jag kan ha varit sån men inte längre. Det finns dom som utsätter sig för massa skit och visst, ger man skit så kommer ofta skit tillbaka, eller så borde det vara. Här lyder devisen, var ett svin, gärna dum och lite jävlig så kommer det att gå bra för dig. Är man snäll så får man vänner, är man dum så får man ligga. Jag har så mycket vänner att jag går runt med ett konstant dåligt samvete för att jag inte hinner hänga med hälften så jag antar att jag får bli den där killen igen, om det är det enda sättet...vad göra?

Den här lilla lekstuga i Hout Couture driver en till vansinne samtidigt som det är så bra ibland. Det är vackert, man har sina vänner här och det finns ett fint utbud av både det ena och det andra. Frågan är bara hur vi förvaltar det när vi dyngar till det på samma lilla yta sju dagar i veckan. Om ni ser en snubbe om säg 20 år med ett öra i pannan så gnäll inte på mig, jag hintar lite här och nu.

Jag skyller på Stockholm för att det inte riktigt går spikrakt uppåt...konstigt? kanske, men det är fan något med mentaliteten som är fel, min också (safe). Väldigt drastiskt med mycket lite eftertanke. Ska jag flytta? Nej såklart inte, det blir ju bara samma sak på nästa ställe. Jag måste alltså återigen börja med mig själv.

Jag har precis skickat iväg en ganska fin jobbansökan och ska nu ta en dusch för att sen gå på en middag. Efter middagen hade jag tänkt att gå ut till samma ställen som jag alltid går till för att kanske kanske vakna upp bredvid någon imorgon. På något sätt älskar jag det här livet och jag älskar också dig Stockholm, fast du är en jävla hora.