Det blir bättre

Sorry att det blev lite gnälligt, ja snudd på bittert. Tjatigt typ som en klockradio som fastnat fast man brytit strömmen, allt tas om och om igen. 2008 kanske inte riktigt började som jag hade väntat mig. Nio av tio texter handlar oftast om något som någon retat upp sig på och jag har under en längre tid retat upp mig på mig själv och nya människor jag träffat. Vi har inte riktigt förstått varandra och det har varit mitt, och deras fel. Därför har tonen tenderat att vara smått uppretad. Jag känner mig gladare nu icke menat att jag kommer att skriva gladare, för det är en känsla som vi förstår. Jag vill skriva om dom andra två miljoner känslorna vi inte förstår, det kanske blir surt men jag kanske kommer någonstans....kanske.

Vi förutsätter att vi mår bra, det är normaltillståndet. Att man är glad och på det kanske lite full. Full och glad är något vi alla känner till. Berättar du för en vän att "Igår var jag minsann lite full och glad" får du sällan reaktionen "shit!! Jag tror jag förstår precis hur du känner", det finns ingen substans i den känslan, det är bra och bra är bra. Bra behöver inte brytas ner och diskuteras eftersom det är just bra, vi kan bara lämna det där och konstatera att ja, allt är bra, bara bra.

Jag mår väldigt lätt bra och jag är precis som alla andra lätt att göra glad, dom mest banala sakerna gör mig glad. Vänner, alkohol och kvinnor är exempel på saker som får mig att le, bara att tänka på dom sakerna gör mig lycklig. Jag behöver inte veta varför. Jag vill däremot veta varför jag blir ledsen och förbannad på saker som inte borde betyda något, hur jag kan ta åt mig av saker som inte var riktade mot mig och varför vänner ringer och säger att dom inte orkar, det är spännande.

Jag har väl försökt vara en motreaktion mot det här välmåendet för jag tycker i ärlighetens namn inte att folk verkar må så där jättebra. Dom är ensamma, trasiga, ute jämt och tar vad som erbjuds. Dom nöjer sig med att ta eller vara nummer två för det är något till skillnad mot inget. Nu vet jag återigen inte om jag pratar om mig själv eller om alla andra, lite av båda antar jag.

Det här är egentligen inget blogginlägg när jag går igenom något jag har funderat på, mer en förklaring till varför jag låtit så emlig dom senaste inläggen. Jag har bara svårt att förstå varför vi förutsätter att allt är bra. Skulle vi inte le mer, prata mer och ägna mer tid åt varandra om allt var bra. Nej alla mår skit och ut med det så kanske man kan komma fram till en lösning, att hävda att allt är bra funkade inte sist, remember?

Något som kan vara ganska skönt när hela världen är emot dig är att själv strö lite salt i såren, så att det blir vidrigt på riktigt. Det finns då bara en riktning och den är uppåt. Jag gjorde det i lördags. Efter att mot min vilja ha tryckt i mig sprit gick jag ner på Berns för att leta upp en tjej som jag vet har pojkvän. Jag sökte ett sånt scenario som jag dagen efter skulle ligga i sängen och skrika VARFÖR åt. Jag gick fram till henne, öppnade med att säga fel namn som vanligt och sen... ja det räcker kanske så. Mycket riktigt så vaknade jag på söndagen med ett skrik men också med en glad nyårsdagen-min för dom två förra veckorna hade absolut inget med 2008 att göra, det ska ju bli ett fint år.

Jag mår bra. Jag är kanske aningen ensam, trasig och förvirrad men det är ju det nya normaltillståndet, fuck glad.. sjukt 2007.