Öppna dig själv och stäng lite dörrar.

Det var som gårdagen var den sista sommardagen och jag missade att gå in, jag glömmer alltid att gå in. Jag tror på något sätt att lite till, lite till kan jag puscha det men sen blir jag kvar ute i kylan när dom andra har gått in. Jag tycker att det är modigt att våga hänga ut sig själv i världen. Som den här bloggen tex som får folk att stänga av datorn för att dom blir så sjukt generade. Då kan man tycka att jag har vunnit. Är det å andra sidan något som primeras idag? Ja alltså människor som bjuder på sig själva, är det inte just dom som är enklast att trampa omkull. Du vet ju ju vart du ska lägga in stöten då personen i fråga grundligt har outat sina brister, du kan knäcka den människan i sömnen.

Jag har alltid trott det svåra livet var det jag övergav vid 18 års ålder. För mig såg det fruktansvärt svårt ut att vara kvar i en småstad, ha barn vid 23 års ålder, stanna på samma jobb större delen av sitt liv etc etc. Svårt i den bemärkelsen att det skulle bli lite långrandigt, att man kanske skulle börja ifrågasätta om det här var the shit och sen, ja sen skulle helvetet bryta loss. Jag kan ha haft fel. Går man in i ett sånt liv så får man göra avkall på vissa saker. Precis som en nunna som får skippa sex så får man nog lämna ifrågasättningen utanför det livet, Säga adjö och gå vidare. Sen var det livet en baggis, bara att segla igenom, tänk så skönt.


Det är fräckt att säga åt människor som har skapat sig en familj och en värdig tillvaro att dom har tagit den lätta vägen. Ungar som ska köras hit och dit, tjafs om tvätt, celuiter och ölmagar. Det är bara att finhacka och stoppa i sig, det går inte att bara dra för att det en dag inte riktigt passar. För den delen så tror inte jag att det är enklare att sitta och ifrågasätta varenda lite sekund på den här jorden. Det är en sjukdom en sjukdom som jag och många andra har valt att leva med.

Den smittar inte men växer ju mer man pratar om den och lever med den. Den håller oss ifrån varandra för att vi vill inte bli som dom. Vi är speciella för vi ser ballast ut, går på dom rätta ställena och säger dom rätta sakerna. Vad vi inte har tänkt på är att vi aldrig kommer att bli som dom, om man bara ger det en chans så kommer vi att bli som vi. Eftersom vi inte är dom, vi är vi... det var ju bara det där med att ge det en chans. Våga satsa, våga säga för mycket istället för för lite. Våga gå sönder, våga göra bort dig istället för att göra bort någon annan. Jag är villig att gå in i den där väggen några gånger för att slippa vara ensam men som klimatet är nu tror jag inte att det hjälper. Jag kommer blödande med krokig näsa och det är ganska uppenbart att jag åkt på en smäll, räck upp en hand den som vill ta hand om mig. Jag blev missförståd för jag vill inte bli omhändertagen, jag ville bara visa vem jag är...och det blev för mycket, det blev för mycket av mig.

Vänjer vi oss med varandra? Är det tunna skivor som gäller för att bibehålla någon typ av magi? Det är ingen magi det är ett spel, ett spel där vi deltagare står och tittar på för att se vem som ska göra första movet. Egentligen är vi inte deltagare, vi är åskådare och det vet ju alla att det är knappast åskådaren som gör målen. Å andra sidan så är det inte heller åskådaren som drar av minisken, hjärtat och själen har klarat sig men har vi kommit framåt eller står vi och trampar?

Jag fyllde 31 år igår, ingen ålder på en häst, ingen ålder i en storstad och framförallt ingen ålder för mig.. eftersom jag inte åldras. Det är bra i vissa avseenden mindre bra i andra. Jag är snygg och har hy som en 24 åring, bra! Det är klart att det känns galet att börja plugga i höst men det är som mamma och alla andras mammor för den delen säger, det är aldrig för sent. Vad har jag lärt mig under 31 år då? Låt se ,att världen är fin men ganska konstig, att tjejer är fina men ganska konstiga och att det blir kyligt om man inte lär sig att stänga sin dörr. Människor kommer för nära. Jag kan inte göra något åt dom första två och när det gäller den tredje så har jag ju valt att ha det så, jag kan ju ändra på det men if it dosent work, why fix it... det är så man säger va?

Folk säger att dom läser det här... jag tror inte på er. Kom med feedback isf och var ärliga, som ni förstår kan jag ta det. Ta det försiktigt bara, jag är känslig.