Status

Att mitt uteliv är lite ensidigt är som ni förstått en underdrift, det är exakt samma helg efter helg. Vi är ett litet gäng (tydligen kallat dirt-gänget inom vissa kretsar) som ofta går ut tillsammans och drar till det. Vi går till i princip samma ställen varje gång. Vi har kul och vi har en viss status. Status i Stockholms uteliv innebär att du blir insläppt på ställen Janne lagom från Borås inte kommer i närheten av. Det är som singel kille en liten klapp på axeln, en liten vardagsbekräftelse som vi alla kan behöva, det handlar om att få vara med.



Självklart vet ingen på dom här ställena vem jag är men regeln lyder gubbkeps på när det ska in på Riche och gubbkeps av in på Berns. Jag har självklart aldrig trott att det här var på riktigt tills nu i lördags när jag kommer till Berns med gubbkepan på. Jag vet inte vad jag tänkte på men jag har väl börjat bli slapp med åren, trott på riktigt att jag var något och bara struntat i regeln. Självklart kom jag inte in, eller dom bad mig pröjsa hundra spänn. Maken till utanförskap har jag inte upplevt sen mellanstadiet när man blev sist vald i fotbollen, fy fan.

Jag har som många andra en fejkstatus som innebär att man lurar sig själv och andra. Den har inget med mig att göra, det är lite som en kostym jag tar på mig för kvällen. Jag gör saker, skapar musik, kanske skriver en bok etc. Så länge den stora massan inte vet om det här så måste jag fuska mig fram, det handlar om överlevnad.

Dom som har status på riktigt går inte ut som vi med låtsas status. Dom är ute veckorna och håller sig undan. Det är dom som i första ledet har skapat någonting, dom som vi kopierar eller jobbar för.

Utan status är du utanför, det handlar inte om att komma in på Berns eller inte, det handlar om en stark känsla som alla kan relatera till. Du pusslar ihop alla gånger du har känt dig utanför och så blir den där vakten en symbol för alla dom gångerna.
När Phil Collins sjunger om polaren som håller på att drunkna i "In the air tonight" så tänker jag på när min bästa väns far drunknade framför våra ögon för femton år sen. Den får mig att relatera till något större och väldigt mycket obehagligare. Sjuk jämnförelse och ganska dålig men fortfarande, en liten sak kan bli väldigt stor, beroende på ditt bagage.

Ja ja skitsamma, en polare pröjsade sen gick vi in, blev fulla... sen gick jag hem själv bla bla bla... vaknade på söndagen bla bla ångest... åt pizza... ja ja.