I wanna be somebody

Eftersom all musik, film, litteratur, ja all kultur redan är gjord så är också alla människor redan gjorda. Vi hävdar att vi är kreativa och blir lika förvånade varje gång någon anklagar oss för stöld eller upprepning. Alltså måste vi av misstag tänka precis som någon redan har tänkt, eftersom vi inte kopierar medvetet. Vi är alltså bara kopior av någon som redan har funnits, ingen reinkarnation, bara bleka kopior på andra.

Vi vill gärna identifiera oss med människor vi ser upp till, kändisar och dylikt. Identifieringen ligger i första hand i utseendet och sen i den bild man har av personen, alltså den bild den valt att visa upp utåt/den bild media målat upp. Frågan är hur ofta det stämmer. Hur lik är många tjejer som kanske identifierar sig med Madonna just Madonna. Jobbar i butik, röker blå blend, gillar och skvallra med tjejerna, lite lönnfet etc... tjena Madonna.

Efter att i flera år ha försökt smälla i min omgivning att jag är lite smålik Johnny Depp var jag tillslut tvungen att sätta mig ner och fundera. Depp som ser väldigt bra ut och som besitter ett lugn och en coolhet som får den saltaste att tappa andan var något jag kunde känna igen mig i, varför då? Jag ser ut som en blandning mellan Zed i polisskolan och Pete Doherty när han har en dålig dag samt är stressad och lite paranoid, låter inte som Depp i mina öron och ser framförallt inte ut som Depp, i någons ögon.

Förutom att göra film och musik så erbjuder dom här människorna något mycket större, dom erbjuder hopp och tröst. Det finns ett liv på andra sidan skitlivet. Man kommer förmodligen aldrig att få uppleva det men det kan vara skönt att drömma sig bort ibland, det blir lite enklare då, inte enkelt men enklare. Vi hittar likheter hos människor vi ser upp till, det finns plötsligt en möjlighet, ett kanske. Man slipper i större grad att försöka vara sig själv/hitta sig själv då det erbjuds så många alternativ som bevisligen funkar, miljontals människor älskar honom/henne, varför chansa och vara sig själv?
Ju äldre jag blir desto svårare får även jag att se mina och Depps likheter. Antingen så påverkar åldrandet mig så att jag blir mer lik Zed i polisskolan alternativt har jag med åren öppnat mina ögon och fått en klarare bild av mitt utseende kombinerat att jag faktiskt får höra det ganska ofta, ja att jag ser ut som han i polisskolan (inte låter tack och lov).
Förhoppningsvis har jag kanske blivit bättre på att leva med mig själv som mig själv istället för mig som någon annan.

Satanisten Greve Grishneck brände i början av nittiotalet ner ett gäng kyrkor i Norge samt satte en morakniv i pannan på en kollega. Han gjorde det här för att han hade en stark tro på det han tyckte och tänkte, det fanns alltså inget ekonomiskt intresse i dom här, kanske lite galna, handlingarna. Jag gör också min grej och tror på den, tjänar inte så mycket pengar men jag gör i allafall något. Jag drömmer mig bort i viss mån men ser till att i slutändan till att få något gjort.

Det här hoppet som inges har lite den sura undertonen "se men inte röra", du får gärna digga men försök inte att komma dit, det är fullt, tåget har gått, slut på platser etc.

På så sätt fortsätter 99% av jordens befolkning att drömma för att ta sig igenom sin vardag, skönt att man inte är ensam!

Jonny Depp och Greven fick en liten son, han hette boston, såg lite ut som Zed, var sur men gjorde sin grej... som iofs redan var gjord.