Susanne

Förra lördagen var jag en sväng förbi Berns här i Stockholm. Jag var ute med lite vänner som jag inte träffat på ett tag för att ta några glas. Det var en ganska lugn kväll och efter en kort stund kände vi alla att det här var något vi både kunde ha och vara utan.
Just när vi är på väg hemåt ser jag en fantastisk tjej komma emot mig, eller kanske inte just emot mig men gående åt mitt håll. Jag tycker mig få lite kontakt och behöver snabbt komma på något att säga, när hon passerar frågar jag:
Hej, heter du Susanne?
Nej! Svarar hon och går vidare.
Vi går hem, var och en till sitt.



Nu i Lördags så var jag återigen ute, med samma vänner. Vi var förbi Le Rouge och tog en drink varpå vi gick till Berns. Väl inne på stället så ser jag den här tjejen och tycker mig återigen få lite blickar skickade. Jag berättar för min vän Mårten om scenariot som utspelat sig helgen innan och frågar:
Vad tycker du jag ska säga?
Fråga om hon heter Susanne säger Mårten.
Igen? Undrar jag.
Javisst säger Mårten, fråga om hon heter Susanne, det är en bra idè!

Ja, det kanske inte är så dumt ändå tänker jag och går fram.
Hon ler lite åt mig och jag frågar:
Hej heter du Susanne?
Nej svarar hon och går därifrån.