Lördag hela veckan

Hade tänkt att skriva i min blogg igår men det gick inte. Pga av dåligt väder, trötthet och bonde söker fru på tv saknade jag energi att få ner något. Det var inget konstigt med igår, det var en vanlig vardag när man går till jobbet och tar sig igenom dagen, åker hem och har kommit en dag närmare helgen. En sån dag hade jag även idag och kommer med största sannolikhet att ha i morgon. En vardag är lite som om någon tagit en av dina segaste dagar och bestämt att så här ska du ha det fem dagar i veckan, sen får du kul i två. Men man bestämmer ju själv hur ens liv ska se ut.



I våras satt jag på ett flyg på väg från Frankrike. På flyget träffade jag en sk supermodell. Ja en sån lång med botox, retuscherad från fabriken. Vi gick ut i Stockholm och tog ett par drinkar och avrundade på hennes hotell. Hon åkte hem till Amerika dagen efter och gifte sig två veckor senare. Det var en bra dag, en sån dag som jag skulle kunna tänka mig ha fem dagar i veckan. Men icke och som grädde på det goda så började min kudde brinna när jag låg och sov natten efter, lite för att jämna ut och nollställa allt igen.



Det handlar inte om vidskeplighet eller kristerlighet mer om att allt ska vara lite jobbigt, eller är det jag som gör det jobbigt? Det finns ju människor med succèliv som har sånna dagar varje dag, problemet med det är att du blir mätt efter ett tag och slutligen börjar med heroin. Nej, jag har bara kontakt med mitt känsloliv och kan inte bli en av dom.



Jag kan ju alltid åka ut till Arlanda i morgon bitti och ställa mig där med en liten ros i bröstfickan och se vart det leder, för man bestämmer ju som sagt själv hur ens liv ska vara.
Jag är inte rädd för att förändra saker eller kämpa för något. Jag är bara lite rädd att när jag har gjort dom förändringarna så kan det lätt bli vardag igen.