Uppmärksamhet

Jag var ute och traskade tidigare idag och knatade över Bromma kyrkogård. Den var julpimpad och fin, ljus var tända vid gravarna och jag njöt lite när jag gick där och strosade. Det var helt julenligt kransar utlaggda vid gravarna.. mycket vackert. Jag stannade till vid en gravsten för att kika lite närmare. Där låg en Johan och kristina som hade gått bort 74 resp 78. Sorgen efter Johan hade förmodligen fått Kristina att följa honom i graven och dom sista fyra åren var nog mest en plåga för stackars Kristina. Dom blev en bra bit över 80 hursom och hade förmodligen ett fint liv tillsammans,, vad vet jag men vi kan förutsätta det.

Framför graven ligger två kransar, på den ena står det Från Monika och Lennart och på den andra är det adresserat från Lars och Birgitta. Dom har lagt kransar vid graven med sina namn på. Är det för att Johan och kristina ska se vem det är som lagt dom där? När dom tittar ner från himlen och läser på kransen kanske dom tänker, det var hyggligt, snällt av dom såhär till jul. Dom kanske inte såg när dom var där och lämnade den och för säkerhets skull så sätter vi våra namn så att dom kan se att det var från oss...

Njaaa.. nej jag vill inte vara cynisk men om vi förutsätter att Monika och Lennart var först, dom la sin krans där först varpå Lars och Birgitta kom dit ett par dagar senare, kände Birgitta då Å vad gulligt Monika och Lennart har redan varit här.. jag måste ringa och tacka. Eller var det så att Birgitta stormade fram till graven med den här förbeställda kransen som har både änglar och volanger tänkandes, HELVETE!!! Dom hann före i år igen varpå hon får ett spel på Lars för att hann var tvungen att gå på Rotary med gubbarna ett par dagar innan sen skulle det tvättas igår, och fan.. så hann dom före...

Jag måste nog gå på det sista. För människor som håller på med kranstävlingar har nog ett väldigt behov av att vinna och därmed få uppmärksamhet. Behovet av att sätta sitt namn på saker tappar helt och hållet proportion. Alla vill väl bli uppmärksammade men det måste alltid vara för något man skapat själv, inte för något man inte kan påverka som nationalitet etc. Jag tappar lite lusten på både Monika, Lennart Lars och Birgitta. Jag tror tom att dom avsatte en dag för hela kransgrejen och dom gjorde det inte för Johan och Kristina, nej nej dom gjorde det i vanlig ordning för sig själva, så som vi människor gör.. saker för oss själva, som gynnar oss själva. Och vad det anbelangar Johan och Kristina så tror jag dom sitter där uppe flinar lite åt hela grejan och drar ett streck för vem som kom först i år, dom sätter väl en slant på det. Dom har inget behov längre av att hävda sig, tänka på sig själv och stressa runt poänglöst.. För det fanns ingen poäng med det när dom levde och än mindre nu.