Vad ska jag göra nu igen

...När jag låg där på stranden i Nice förra veckan så var det som om någon knäppte till med fingrarna och jag vaknade upp. Som om någon viskade i mitt öra " det är dags att vakna nu boston54, vakna och lukta på kaffet". Det var klart och tydligt och jag vaknade men jag vet inte till vad, eller varför.

Tiden efter det har varit jobbig och stressig. Jag har förstått nu att det är dags att steppa upp ett par pinnhål, släppa ut det gamla och in med det nya och leva i nuet istället för igår, imorgon eller i drömmen. Det hade varit välkommet med en ledtråd, en liten hint om vad jag ska göra med mitt liv för tydligen så gör jag inte det just nu, ja med tanke på att det saknas något, att jag inte är tillfredställd. Hade jag varit på rätt plats hade jag inte haft den här ständiga känslan av att jag använder 10% av min hjärna, 20% av min förmåga och på sin höjd ytterligare 30% av min kapacitet.

Jag lyssnar om någon vill berätta, jag tittar om någon vill visa. För dom som känner mig måste väl ändå veta bäst vad som är bäst för mig och just vad jag är bäst på, jag kan ju omöjligt veta det. Objektivitet är en sak men det vore ju som att segla upp några meter ovanför sig själv och ligga där och sväva i ett par månader. Först då skulle jag kunna säga till mig själv vad jag är klippt och skuren för att göra i den här världen.

Som man säger i folkmun, " Du får bara bestämma dig för något du tycker om och sen köra på det" men problemet är att jag inte vet riktigt vad jag tycker om, för jag har inte provat det, hade jag provat det skulle jag utnyttja mig själv till hundra procent och jämt vara glad, tillfredställd och problemfri...

Det faktum att jag på franska rivieran känner mig lite otillräcklig, liten och pank kan väl inte ha något med omgivningen att göra... Att alla runt om en är problemfria, skitrika och jättevackra.
oavsett vad jag gör så är jag nog i slutet på dan en av dom.. som hellre gråter i en limousine än skrattar på en buss.