Hur mår du?

Jag brukade fråga hur folk mådde, typ hur mår du.. underförstått: Hur mår du egentligen? Inte hur är det läget. Inte för att jävlas mer för att jag var uppriktigt nyfiken hur människan i frågan mår. Folk freakade såklart och svaren blev, hur så? det är bra vad då då? helt ok men mycket på jobbet Etc etc.

Ingen mår väl så där hundra bra så jag kan fatta reaktionen, man vill inte visas sig svag, negativ och känner sig därför lite inträngd när någon verkligen vill veta hur fan man mår egentligen.
Under år jag har ställt den här frågan har jag aldrig fått ett glatt, allt är perfekt.. kan inte bli bättre!! Om det är för att vi känner efter för mycket, för lite eller inte alls vet jag inte men det kan ju kännas lite tråkigt... det är väl ganska bra egentligen eller?

Jag känner ingen som mår bra och jag kan känna mig lite liten och skyldig av det faktumet. Kan inte jag lugna en stressad vän, trösta en ledsen eller rycka upp någon som bara är lite deppig.... kanske inte. Fokar vi kanske lite för mycket på skiten?

När det kommer till kritan så är ju 9/10 problem skapade av mig själv, bakfylla ,tjaffs, grä, för mycket jobb.. och tankar som är svåra att kontrollera, jag kan sätta en kråka på samtliga. Mitt fel och mina skapelser, något jag har konstruerat och därför ja klart jag måste lägga vikt vid det och observera det, eller inte.

Jag känner en person som mår bra, han heter Björn och äger en mack där han har sålt bensin i 40 år. Björn är gift med Maud och hon verkar också må bra. Björn är alltid glad och när man frågar honom något så blir nästan alltid svart Kanon! Jag träffade honom på midsommar, fyra på morgonen åkte han hem, han skulle nämligen jobba på sin mack åtta nästa morgon.. det var också kanon. Varför är allt så bra i Björns värld då? Äh det är bara bra... så svårt var det.