Sommaren var välkommen. Den skulle ju som alltid förändra saker, ställa allt till rätta igen. Livet skulle bli enklare och problem skulle försvinna. Till viss mån hände allt det här, livet blev lite enklare, spriten lite godare och människor lite vackrare och lite lite trevligare. Men det handlade som vanligt inte om vilken årstid det är, saker och ting kvarstod, skit som inte riktigt är årstidsrelaterat.
Sommaren innebar att man socialiserar sig på ett annat sätt. Man träffar folk utanför facebook och pratar, och pratar och pratar. Det är trevligt, roligt och med ett par öl innanför västen kan det tom vara jättekul ibland, ja att träffa folk och prata. Jag undrar bara varför vi inte lyssnar, eller snarare vart intresset har tagit vägen? Jag kan inte minnas sist jag fick frågan, "vad tycker du då?" man pratar är tyst, sen börjar någon annan att prata.
I min värld så bor jag vid havet om några år, dricker rödvin med en kvinna som slänger ihop lite tavlor på lediga stunder. Vi pratar mycket och hon frågar ibland "Vad tycker du om det Boston54?" eller "hur ser du på följande resonemang älskling?" Vi pratar vidare i timmar tills vi lite rödvinsmosiga älskar tills tuppen börjar gala. Jag vet hur det låter, FILM! men vafan live the film baby, live the film!
Jag vet inte vad detta totala ointresse för andra människors åsikter grundar sig i eller hur det kom upp men det kanske alltid varit så, att det som roar oss mest år våra egna åsikter, frågan då är väl hur fan utvecklas vi? Hur kommer vi framåt... Det gör vi inte ,vi står stilla eller i värsta fall går bakåt, kan ha med växthuseffekten att göra.. inte så mycket att leva för så varför utveckla sitt jag. Eller varför ska man utveckla sig när ingen bryr sig om dig eller vad du tycker?
Jag har sen tio år tillbaka värderat sommrarna, med eller utan hår. Har jag fortfarande hår kvar på huvudet så kan det vara värt att ha en rolig ungdomssommar till, har det trillat av är det dags att tänka på refrengen, refräng som i att bli lite tråkigare och agera mer 31. Det är fantastiskt att sommaren är här och håret, ja det sitter kvar. Ingen lyssnar på vad jag säger men det gör inget, om några år sitter jag där vid havet och sippar lite på mitt vin, med min kvinna.. som i en film, fast på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar