Att ta steget, eller ett steg till... ett litet bara

Efter ett spristinnt skämt/kaos till helg så kom jag till slut ut på andra sidan. Andra sidan av det där röret jag har suttit fast i i en månad. Det har varit ett tunnelseende utan dess like med bekräftelsebehov, tjafs och oro.. till viss del motiverad till viss del rena spekulationer och påhitt, men det är över nu.. puh! Skönt.

Det hela började så klart med att jag gick runt och funderade på vad jag höll på med och hur jag beter mig, vad jag gör och inte gör. Det leder som alltid i sin tur till att jag börjar fundera på hur andra beter sig, vad dom gör och inte gör, ibland gör dom mer och ibland mindre. Jag har tyckt att jag gjort för lite och för att lindra det har jag beskyllt andra för att dom gjort ännu mindre. Är man på samma plats för länge så kan det bli lite grinigt men det är slut med det nu.

Den kemiska ångesten satt kvar från Lördagens bravader till sent idag Måndag, under lunchen var det vidrigt, varenda tugga smakade sprit och ansiktet var svullet som en luftballong. Vid bordet brevid sitter fyra herrar och språkar. Dom är kollegor, ganska tråkiga och korrekta. Sånna småfeta män som man undrar lite vart dom kommer ifrån, dom finns överallt men verkar ha levt under en sten i tjugo år. Det är ingen frisyr, bara hår, det är inga byxor eller tröja.. det är bara kläder dom bär, ja sånna, unga farbröder.

Dom är identiska förutom skämtaren i gänget som har dragit på sig ett par blommiga Vans, för att han är den tokiga killen som drar skämten och då ska han ha blommiga Vans. Han är egentligen inge kul men för dom är han det och det räcker, han är i sin trygga zon där han får vara roliga killen med dom blommiga skorna.

Jag känner igen mig i honom och vi har något stort gemensamt, vi borde bryta mönstret hoppa ut från det här säkra som vi kan och utmana oss, eller? Borde man istället sluta sätta sån jäkla press på sig själv och bara vara där man är, det funkar ju.. det går ju bra, varför utmana tryggheten när det är trygghet vi i slutet på dagen strävar efter. Kanske går det att göra både och?

Jag tänker inte på hur jag beter mig från och med idag så pressen på alla andra har lagt sig men jag tänker fortfarande på vad jag gör, innan jag gör något... inte efter, det blir så lätt att man ska ha något tillbaka då, fastän det du gav aldrig någon bett om..


Jag ska till Riche och Berns i helgen och utmana mig själv, kanske ta ett glas med blommiga skorna killen som lämnat Rocksta för första gången på 20 år bara för att få ett jävla kvitto på att han är skittråkig, ganska ful och jobbig.... Nej håll dig till det du kan och dom som håller av dig... du blir söndertrampad annars eller så trampar du sönder någon, det är inget överflöd på kärlek därute så det är bara att välja.