Måndag

Hur var det med det där ägget nu igen, eller jag menar hönan. Den som kom först, vem var det? Och hur var det nu när du blev arg på mig över det jag sa, sa jag så för att du var arg på mig eller var det så att du blev arg på mig över det jag sa. Och varför är jag arg på dig? Är det för att du är arg på mig eller är det för att jag var arg på dig sen blev du förbannad på mig, men jag blev ju arg på dig för att du var sur på mig, just för att jag är arg och dum mot dig... och du mot mig.



Om du gjorde si så måste ju jag göra så... det är universellt, det funkar så allt måste ju jämna ut sig. Jag kan ju inte bita ihop en gång, hålla mig borta för en stund eller bara försvinna för ett tag, för att bli lite roligare, intressantare och mer spännande.



Vi måste ju göra saker hela tiden som storstadsbor, skapa, nätverka och bygga broar.. socialisera oss och vara med... och jag som bara vill vara just nu. Vara på en liten plätt i någon skog, kanske i norrland och bara andas ut..

Jag skulle bara vilja låta saker vara ifred, allting få vila. Jag min omgivning, mina relationer... inte behöva försöka påverka något åt något håll utan bara låta det vara. Går det, dör saker om man bara låter dom vara? Behöver dom näring, eller är det just att ge näring till en själv och andra, att bara låta det vara... bra.

Jag startade ju aldrig någonting, jag försökte ju bara rädda situationen, inte du heller, åt något håll.... men allt är ju faktiskt sjukt bra. Perspektiv är bra, trots att det alltid kommer som en påminnelse, skulle man å andra sidan alltid ha det i medvetandet skulle saker aldrig bli fel och då skulle ju inget kunna bli rätt... ja förutsatt att du inte är helt platt... och vem vill vara platt när man kan åka berg och dalbana?

Jag är nog ägget, eller kycklingen.. ja beroende på vad som kom först.