måndag 9 juni 2008

Stilltje

Efter en arbetsdag, en dusch, en nystädad lägenhet och en bit mat la jag mig på sängen och tänkte för en stund: Jaha ja, nu då... vad händer nu. Jo vad jag vet är att jag kommer att göra allt i morgon igen, jag kommer komma hem från mitt jobb, äta en bit mat och undra lite kort, var det är allt... ska det vara såhär nu? Det kanske är så det ska vara när man till slut gav vika för det här livet, rutiner och vardag.. en väldigt dräglig sådan men fortfarande en vardag.

Det kanske finns någon off-knapp någonstans i huvudet när det gäller dom här ifrågasättningarna, jag är nöjd med min vardag men just när jag skriver det så frågar jag mig i samma stund..nöjd? Har jag börjat svänga mig med ord som nöjd, vad hände med allt det galna och vansinniga? Betyder det att jag också snart kommer att gå från att festen var skitkul till "Vi hade väldigt trevligt igår"? Det kanske bara är en språkutveckling utan någon direkt innebörd eller så blir man till slut nöjd.... med Berit... i trean i farsta.. där kan vi sitta och vara nöjda och ha perspektiv, läsa aftonbladet om allt elände där ute och vara.. nöjda...

Jag gnäller inte, det är vackert att gilla det lilla, dom små sakerna men strävan efter något större måste väl alltid finnas där, annars blir man väl tråkig eller hur tråkigt är det inte att sitta och lyssna på missnöjda människor som ältar penthouse i NY hela dagarna.. Vad är tråkigast, en nöjd eller missnöjd svenne? Svenne som svenne säger jag.

Vad som kan vara lite spännande är att jag faktiskt inte vet vad som kommer att hända imorgon, förutom det jag själv påverkar så kan ju allt hända men det känns lite jobbigt. Chansen att jag skulle halka på ett bananskal känns övervägande kontra vinna en miljon på triss, ödet funkar dessvärre lite så, tufft men sant.

Jag tror inte på att utsätta mig för fler utmaningar med risiga odds, det har funkat sådär såhär långt, om alternativet är nöjd så är det nog bättre än ångest, tårar, katastrof och elände... jag har provat jag vet. Jag kan ju fortfarande få ställa en kort fråga dagligen om det här verkligen är allt, tåkvåning i New York går för någon sekund från illusion till klarhet.... Men jag är nöjd o så nöjd.

Inga kommentarer: