Det här med att bli någon

Det är nog inte så viktigt att vara någon ändå, eller jag kanske ska säga vara något.. nej det är inte så viktigt att vara något. Jag snurrade bort mig med att vara någon när jag år efter år strävade för att vara något. Att vara något är att vara, som min mor skulle ha sagt, en typ.
Någon som gömmer sig lite, som visar upp lite olika sidor beroende på situation. Utåt sätt är allt bra och då är allt bra. Ingen frågar, ingen vill veta så du behöver inte svara. Att vara något är ett lätt och smidigt sett att ta sig fram i livet men det faller ihop efter ett tag.

I förebyggande syfte har jag under det senaste halvåret gått från att leka något till att försöka vara någon. Jag har haft som första mål att vara en man, en riktig karl. Jag har aldrig varit eller ens försökt att vara det och det är i ärlighetens namn inte det enklaste. Med att vara en man kommer massa konstigheter som ansvar, bita ihop, ärlighet och ta i. Vissa av dom här kunde jag bocka av direkt men det där med att bita ihop, att tänka en tanke och sen, istället för att släppa ut eländet och skapa kaos just bita ihop: omöjligt.. det går inte.

Att vara någon är en riktig identitet du hänger ut dig och säger här är jag och såhär här jag kontra vara något där budskapet mer handlar om , såhär skulle jag vilja vara jag är absolut inte sån men det är ok, ni tror ju att jag är såhär.

Som karl blir man också lite mer känslig för sin omgivning, mycket pga av att man faktiskt lyssnar på folk, alltså medans någon pratar lyssnar man på riktigt istället för att stå och fundera ut vad man själv ska säga, det får komma spontant. Är man en riktig man ska man faktiskt kunna kontra snabbt utan vidare eftertanke, det kommer också med paketet.
När man just lyssnar på folk så dyker frågan "varför säger folk saker" också upp mer frekvent som man, det är också pga av att man lyssnar, lyssnar på allt skit människor pratar om.

I mitt försök att vara en man har jag blivit lugnare, lite som en gubbe faktiskt. Jag ler lite tveksamt istället för att sätta igång.. det är inte värt det, det spelar ingen roll och det förändrar ingenting. Petitesser som i slutet på dagen inte förändrar hur jag känner kan någon annan få bestämma ,det gör dom lyckligare och i slutändan mig lyckligare.

Från att egentligen aldrig har varit något så kanske jag har blivit någon. Det är ju alltid något.