Jag skulle nog vilja påstå att jag har mesta en man kan önska sig, jag är ganska nöjd just nu... nej inte nöjd nöjd såklart, jag bor ju i stockholm, är coola janne så nöjd blir jag aldrig, men relativt nöjd, ok. Om jag fick önska något som i förlängningen skulle bidra till ännu mer välmående så vore det nog just nu en rejäl smäll över käften eller alternativt att bli uppfintad på läktaren.
Jag har aldrig fått stryk eller för den delen blivit riktigt blåst, tror jag. Många kan under åren ha fintat mig, flickvänner må ha legat med andra när vi varit tillsammans men det är mer än vad jag vet och om jag inte vet, ja du vet då svider det inte. Nej det är det jag saknar och har saknat i 31 år, en riktig sveda. Ett rejält kok stryk eller en blåsning. Då hade jag slippa fundera på hur det känns, då hade jag vetat och inte varit så nyfiken hur det egentligen är att bli blåst.
Jag vet inte om det händer alla, det borde det ju rimligtvis göra, alla borde få sin beskärda del av skiten. Jag kanske har varit en så god människa att jag slipper det, knappast. En smäll har jag aldrig delat ut så rimligtvis borde jag inte ha en heller... men undra hur det känns. Människor har jag blåst omvartannat sen jag föddes, dom vet inget... jag vet inget heller, vi kanske håller det så?.... Men undra hur det känns?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar