Alla ska dö, även dom i Bromma

Jag är inte den som tänker att livet bara är en nedräkning till döden, för dö ska vi alla göra etc etc. Det finns dom som gör det och kallar sig själva realister. Visst, så är det men det är också ett jävligt jobbigt sätt att leva sitt liv på. Jag är inte på något sätt rädd för att dö, bara det går smidigt till så välkomnar jag det, det är ju oundvikligt så vad annars göra. I perioder känns det som att det skulle vara lite enklare att trilla av pinn än andra gånger.

Som ickemiljonär lever man mycket för dom små händelserna. Man kanske har en liten charter att se fram emot, en turné på gång (förutsatt att du spelar i band alternativt varit med i en dokusåpa) eller en liten flört som man ska ta ett stilla glas med till helgen. Således vill man inte dö innan något av det här händer, precis efter är bättre. Livet kanske inte känns meningslöst i perioder men det kan stå lite stilla ibland. När man inte har något direkt att se fram emot kan man antingen, som dom flesta gör, skapa saker att se fram emot. Dom människorna som har bestämt att allting är bra, fint, tjo och tjim. Nästa resa planeras under pågående resa etc. Dom har alltid kortsiktigt något att se fram emot lite för att dom inte pallar att tänka längre fram för längre fram leder till döden.

Eller så kan man ta det som det kommer och se vad som dyker upp, ett lite mer levande sätt att leva på men också ett närmare döden sätt att leva på. Man utsätter sig själv för en ovisshet som är spännande men också ganska oroande. Vet man inte vad som ska hända så kan vad som helst hända inkluderat att man kan dö imorgon.

Det jobbiga med att dö är att det försvinner så snabbt, alltså tanken på dig som dör. Dina vänner lider i några år tills någon kläcker ur sig "ja ja men livet måste gå vidare". Jag vet att det är det enda vi alla har gemensamt men det känns ändå så trist och orättvist. Om deras liv ska gå vidare fast mitt är slut. När du lever finns du alltid i dina vänners tankar. Du får bekräftelse och känner dig älskad, som död är du dito i några år sen är du verkligen död, på riktigt.

Det finns två sätt att bli odödlig på. antingen gifter du dig, din äkta hälft kommer alltid att sakna dig, hela livet. Eller så släpper du en klassisk skiva som alla älskar, du kommer att leva för alltid. Jag hoppas på att göra både och, tänk att bli saknad av alla plus en.

Idag är ingen bra dag att dö, jag är ogift och har inte släppt den skivan än. Jag har därför något att se fram emot så jag antar att jag har planerat för mig en del. Jag lever å andra sidan som det kan vara slut i morgon. Det är svårt att hitta en fru när man lever för dagen, men det kommer att bli svårare att behålla henne om vi ska börja planera allting, för att inte prata om den där skivan....