Det blir alltid som man har tänkt sig

Att leva i en parallellvärld har sina för och nackdelar. Det fina är att man i teorin kan välja hur ens liv ska se ut, eller kanske kan komma att se ut. När jag höll på att packa till min London resa så flög en massa tankar genom skallen på mig. Om jag nu är i London så finns det ju en risk att jag skulle snubbla på Kate Moss, den är inte stor men den finns. Om vi nu skulle springa på varandra så är det inte omöjligt att hon skulle ragga upp mig, hon är som bekant svag för slitna rockkillar med runda ansikten, vill det sig riktigt väl så blir jag kvar där och lever på henne. Nackdelen är att det aldrig blir som man har tänkt sig, såklart att jag inte gick in i henne etc. Men om jag hade så.... ja vem vet.



En parallell värld erbjuder ett litet hopp och platta fall. När man har slutat drömma så blir det till slut som man har tänkt sig eftersom tanken, "fast det kommer nog inte att bli så" oftast är den sista.



Nej jag träffade inte Kate Moss, jag spelade däremot tennis med Lady Sarah Lee 04:00 Inne i Amerikanska ambassaden utklädd till Björn Borg. Vi åkte efter liter av Champange hem till hennes lägenhet (Mtv Crib style) och när jag frågade, är du rik? Fick jag ett gulligt fnittrande svar "Nej men pappa är miljardär".... Living the dream eller en parallelvärld i praktiken.

Kat träffade jag aldrig såklart. Eftersom jag i min lilla skalle hade bestämt exakt vad som skulle hända, vad jag och hon skulle säga och hur vi slutligen skulle förenas i en kyss så slutade det med att vi inte träffades överhuvudtaget, men det hade jag redan fattat, ja då på onsdagen när jag stod och packade.