Komplext

Det fanns vissa kriterier som jag satte upp när jag började skriva på min blogg. Det får inte bli dagbok typ "Idag så var jag på jobbet, sen kom jag hem" stil, har varit där och nosat men tycker fortfarande att jag klarat mig, lite på håret men fortfarande. Det får heller inte vara en massa gnäll om hur pissigt allt är. Hur dåligt väder det är i Sverige i december bla bla bla, gammalt, vi vet det redan. Det ska vara ocensurerat och jag ska inte tänka på vad jag skriver. Varje text ska klicka in på ett par minuter när jag skriver så jag inte hinner censurera mig, check där också.



Nu råkar det vara så att det har varit dåligt väder i veckor, jag mår efter helgens bravader så dåligt att jag sitter och skakar som ett litet asplöv. Och jag måste nog censurera mig själv för allas skull. Jag framstår annars som en otroligt komplex person om jag faktiskt skriver att jag på lördagen gick ut, stod och pratade med en tjej som slutligen släpade med mig hem.

Det skulle bli som en femtonårings dagbok där jag skulle sitta och muttra över att jag var med en tjej som jag inte vet namnet på. Att jag utger mig för att stå för saker som jag inte kan leva upp till, risig karaktär. Alt att jag egentligen inte har en aning vad jag tycker och tänker, ännu värre. Det skulle se ut som jag aldrig hade gått hem med en tjej tidigare. Hela mitt rock n roll yttre skulle falera, tatueringarna skulle blekna till förmån för en liten pojke som bara vill träffa någon på riktigt, det går ju inte.


Det är lite som att ta en söndagspromenad förbi krematoriet i Råcksta och ta ett djupt andetag, du känner dig helt plötsligt lite mer levande... eller död.

Ja just det, bloggen får inte vara pretatiös heller, check!