Vän av optimismen

Oavsett hur mycket man kanske uppfattas som "the glas is half empty kind of guy" så går det inte att komma ifrån vilken vän av optimismen man är. Visst man kanske går runt och surar lite ibland, tycker att det är någon annans fel, sparkar till någon burk och tänker "det är skit, precis som allt annat i det här jävla landet". Så kan det ju vara ibland och så kan man tänka men om man ser till sitt beteende och låter det undermedvetna ta över och dominera för en stund så tror jag dom flesta fattar vilken glad skit man egentligen är och hur bra man är på att spara på positiva minnen.

Jag till exempel, jag går till Riche då och då. Nu var det iofs sjukt länge sen, ja typ förra året men fortfarande, jag kommer att gå dit igen det är ett som är säkert. På vägen dit kommer jag muttra och gnälla och säga saker som.. " Nej inte dit, inte stå och titta på alla idioter men sjumila blick". Även saker som " Jag orkar inte stå och trycka folk i arslet och glo på dom där jävla kristallkronorna, jag gör det inte" kan slinka ut. Lik förbannat kommer jag gå in dit med mina vänner och gladeligen pröjsa en 60 spänn för en öl och ha "kul". Anledningen till det är att jag någon gång har haft kul där (fråga mig inte när) och kan plocka tillbaka det minnet på något sätt.

På samma sätt har jag då också tagit fram minnet från helgen innan och då menar jag inte söndagen då man åt för mycket, mådde skit och bara ville dö. Nej nej jag pratar om minnet från lördagskvällen helgen innan då allt var kalas. Klockan var kanske halv elva och man började må så där riktigt bra.. det minns jag och därför gör jag det så gärna igen, alla tiders!! Ut bara och kalasa som det inte fanns någon morgondag, söndagen har jag ingen tanke på för jag plockar inte fram den.. den kommer när den kommer.

På samma sätt tänker jag på människor. Oavsett hur jäkla ont det har gjort så minns jag egentligen bara dom bra sidorna, jag kan reflektera över dom dåliga lite som en baksmälla. Dom kommer med paketet men ska man ha superkul så måste man också ha lite tråkigt. Men som sagt det mesta är bra och jag ler lite när jag tänker tillbaka, kanske lite naivt men varför gå runt och sura över hur andra har betett sig när det är helt ok att dra på sig en baksmälla då och då det är ju inte värre. Det är ju inte krig och svält, bara missförstånd, osynk och huvudvärk.

Det kanske bränner ut en totalt men jag vill inte begränsa mitt liv på det sättet. Då skulle jag aldrig träffa folk och aldrig vara på fest. För vi är ju bara människor som egentligen bara vill ha kul och vara med varandra.. en och annan baksmälla är en värdslig sak för spriten förlåter man ju varje gång och människor förlåter vi.. nästan varje gång, halvfullt kontra halvtomt men då pratar vi ju om sprit.. inte om människor.