Drömmen om tvåsamhet, bostadsrätt och Riche

När jag tidigare idag blev misstagen för att vara en väns pappa blev jag lite förvånad, förvirrad och tankeställd. Vännen i fråga är ca 10 år yngre än jag, har helskägg och är inte på något sätt lik mig. Trots det frågade det lilla barnet min vän försynt "är det där din pappa". Nej svarade kompisen, det där är inte min pappa. "Jo", insisterade barnet, "det är din pappa". Ungen traskade vidare och jag och min vän tittade på varandra skrattade lite och gick vidare med dagen.

Mitt skratt kom väl inte riktigt från hjärtat, alltså det här med att vara pappa, det är kanske något man börjat tänka på.. inte en dag för tidigt. Jag vill inte bli pappa idag för jag har ingen att bli pappa med, ingen mamma dvs men det är klart man tänker på det.. jag fattar inte bara hur det går till... nej det fattar ingen förrän man får barn visst visst men..

Det har aldrig ingått i min dröm att ha barn. Det har aldrig heller ingått i min dröm att träffa någon på Riche och få barn, för att sen skaffa bostadsrätt, köpa graningekängor och låta skägget växa ut. Pula ner jeansen i graningekängorna, ha en för stor jacka och döpa ungen till något ironiskt som Kenneth eller Urban. Nej det har aldrig slagit mig. Jag ser folk dagligen som har fått den drömmen att gå i uppfyllelse och dom ser likadana ut. Dom ser sällan nöjda och glada ut mest lite förvirrade, vad ska dom göra nu och vad ska dom göra med barnet? Vad vet vi om barnen?? Hur mår barnen??

När jag ser dom papporna, oftast fotografer som har barnet med en stylist som dom träffat på Riche blir jag lite rörd. Jag blir rörd av människor som har en plan och som fullföljer den minutiöst, by the book. Jag tycker att det är vackert att bestämma sig för att göra något så stort och sen göra det. Sen att man får en bister uppsyn och någonstans innerst inne kanske undrar om det här var världens bästa idé spelar ingen roll. Man har bestämt sig och nu får det vara så. Ja ja lägenheten kostar massa pengar, man kanske inte fått komma till på ett par månader visst visst men utåt ser det bra ut, det är allt, på riktigt allt som betyder något.

Jag höll mycket på med det här med känslor förut och helt allvarligt, det leder absolut ingen vart, helt meningslöst. Jag har nu istället köpt kort på friskis och svettis och slutat känna efter, friskis mot känslor, känslor mot en gummislang, gummislang mot ett friskiskort, friskistränarens solglasögon mot en rostig spik osv.

Nej man får nöja sig en dag, luta sig tillbaka och bara känna att, det här kanske inte är så dumt ändå. Räntorna kanske gått upp en aning, din bättre hälft lägger ut några pannor men vad gör det. Det är bara att ställa sig under kristallkronorna, sippa på en mellis och tänka att jag är klar, färdig nu, jag är någons far och där hemma sitter en kvinna som älskar mig.

Idag var jag någons far för en liten unge och varför inte, jag har varit så många kostiga saker därute under åren som gått och om jag och alla andra får utge os för att vara något vi inte är så har vi väl per automatik gett den rätten till vår omgivning att tala om för oss vad vi är, even steven .. eller?