Man får ju sitt till slut, sitt slut

Sommaren kom och jag fick mitt, får vi får ju vårat... det som vi kräver för att vi behöver det. Jag hade inte tänkt mig så mycket den här gången. Nog att man tänker sitt och så men jag hade inga förväntningar, krav eller viljor. Sommaren fick komma och slå mig med häpnad eller alternativt gå lite obemärkt förbi, det blev en mix av båda.

Jag hade tänkt mig en sommar som birolls innehavare. Låta andra stå för citaten och utspelen och agera lite i skuggan av det, ligga lågt, känna efter och agera i det tysta. En roll som jag kanske inte var helt bekant med då jag tenderar att dra mig lite åt det mer yviga och utspelande stuket, inte alltid självvalt eller bekvämt men fortfarande. Men man väljer ju sitt och därför så vore det fräckt att skylla på yttre omständigheter Nej, från att ha valt det lite mer centrerande gick jag emot en sommar som supporting cast, ett liv som skuggfigur, för det är ju egentligen jag, det är ju där jag alltid har varit.

Man väljer ju sitt utefter den man tror att man är eller ja, den man tror att man uppfattas som. Att välja sitt efter den man är är en konstart i sig då det handlar om att ta bort allt vad yttre påverkan heter men jag lyckades hyfsat tror jag. Att sätta sig själv i första rummet för sig själv men att hålla sig bakom när man är med andra är ju faktiskt samma sak. Du gynnar bara dig själv som skuggfigur och på så sätt också din omgivning men det handlade ju inte om dom då det handlade om en själv.

Man tror ju att man alltid är med och bestämmer när saker ska börja men att man kanske inte alltid är lika delaktig när saker ska ta slut fast det ligger väl i våran natur, att ta åt sig när det går bra men att lägga ut det på någon annan när det tar slut. Hade man inte varit där hade det ju inte börjat på samma sätt som det inte tagit slut, man är ju någonstans delaktig hur lite man än vill. Man kanske inte alltid får sitt slut men omedvetet så väljer man till slut, ett slut... kanske inte det man hade tänkt sig men fortfarande.

Om jag inte har någon att älska nu så kan jag ju älska mig själv, så blir det nog enklare att älska, ja mig själv av någon annan... till slut.