Smittan

Man är väl till mångt och mycket mest bara en produkt av sin omgivning. Hur allan ballan dom flest än försöker vara så är dom ju oftast precis som alla andra. Det är lite trist men så är det, alla är likadana. Just nu ligger jag sjuk och det är ju i allra högsta grad ett tillstånd som kan beskrivas som en produkt av min omgivning då det var någon i min omgivning som gjorde mig sjuk, jag blev ju inte bara sjuk nej just det någon smittade mig.

På samma sätt smittas stilar och uttryck smitta av sig varpå vi tillslut går runt och ser likadana ut och säger samma saker. Kan ha lite med åldern att göra att man blir aningen ambitionslös när det kommer till det mesta det får bara vara, man sneglar lite över axeln och känner kanske att ja det där funkar ju, jag kör på det.

I julas fick jag höra något som verkligen fick mig att tänka till. En människa sa följande till mig: "Henrik, du är som en bägare som konstant kokar över!!!!!" Hon som sa det var skitarg, ja lite som en bägare som kokat över men strunt i det åter till mig. Jag blev verkligen stum av förundran när jag fick höra det. Hade jag blivit en överkokande bägare?? Jag som e så lugn, som lyssnar och tar in. Jag som inte tjafsar om småsaker, hade jag blivit något som jag inte alls kunde identifiera mig med och om så var fallet, hur skulle jag då ta mig i bort från det, hur skulle jag förändra mitt beteende, ja om jag inte alls kunde relatera till det sinnestillstånd jag hamnat/blivit försatt i.

Well jag fick mig en rejäl tankeställare och funderade. Dagarna gick och jag blev lugnare, dagarna gick och jag började hitta tillbaka till mig själv. Bytet av omgivning räckte för att jag skulle trivas med mig själv igen, på bekostnad av en stor saknad men om man tappar bort sig själv så kan man ju ändå inte leva med någon annan. För att vara med någon annan måste man ju ha sig själv intackt annars får man vara själv, det är inte hyggligt mot vare sig dig eller någon annan.


Varför vi båda blivit två bägare som kokade över var enligt min mening för att vi kanske var lite för lika varandra. Vi hade massa egenskaper som vi störde oss på och det var i princip samma saker hos varandra, dvs vi hade samma grejer vi gillade och samma grejer vi ogillade hos varandra. På så sätt är det svårt att anamma saker hos den andra människan och ta efter saker man gillar då man redan besitter dom sakerna. Om man inte ser upp lite lite till den man är med så slår det lätt åt andra hållet vilket gör att man stör sig på denne. Är man för lika kan det till en början ses som något fantastiskt när man fyller i varandras meningar etc men i slutet på dan när man sitter och upprepar det den andra säger så blir det tillslut lite tomt.

Sen kan man fråga sig varför jag ligger sjuk, var det någon på krogen som smittade mig eller är det för att jag spenderar mycket tid på krogen som jag blev sjuk. Oavsett så återgår ju hela det här till min omgivning, för det handlar ju inte om mig det handlar om alla andra som påverkat mig och gjort mig till den jag är. Jag är bara smittad som alla andra. Kärlekssmittad, argsmittad eller gladsmittad... det sprider sig ju, smittar av sig.