Om allt ändå bara kunde får vara åt helvete.

Ett par dagar efter Kurt Cobains död satt jag vi fyrisån i Uppsala med ett par vänner. Vi knäppte några öl, pratade skit och hade kul. Efter ett par, tre öl reser jag mig upp, springer mot ån och skriker, JAG SKA DÖÖÖÖÖ!! NU HOPPAR JAG III. Mina vänner for upp, satte efter mig och hann precis stoppa mig vid åkanten. Det här upprepades ett tiotal gånger under kvällen. Jag far upp springer skrikande mot å kanten, dom sätter efter... några meter före ån saktar jag in så dom ska hinna ifatt, dom river ner mig, vi gråter lite sen går vi tillbaka och sätter oss igen... inge konstigt.

Jag vill inte tacka E-H och Haag idag för att dom räddade mitt liv för jag hade aldrig trillat i någon å, allt var självklart så minutiöst planerat att dom hela tiden precis hann ifatt mig, just precis. Jag kan däremot tacka dom för att dom överhuvudtaget orkade resa på sig och ränna efter varje gång jag skulle i den där ån, det var en kärlekshandling från deras sida och det var väl lite det jag eftersökte, där vid fyrisån 16 år gammal.

Jag fick må dåligt för att min idol hade tagit livet av sig, och må dåligt är ju som alla vet det näst bästa som finns efter att bli tyckt synd om, och det blev jag ju, för att jag skulle hoppa i ån så var det ju så klart synd om mig. En kanonkväll kan tyckas... men jag vet inte.

Folk i U länder vill ju ha mat och må bra, och vi i Sverige vill ju svälta och må dåligt, det är ju även fast man vaknar upp på 48 kvm, ler när man ser sig i spegeln, sätter på sig sina finaste kläder, träffar den man tycker allra mest om, gör precis det man vill, köper precis det man vill ha... och sen blir allt skit... för att det kom en liten jävla grusbit i den här fantastiska välfungerande maskinen... en liten liten jävla grusskit.. nästan osynlig fick maskinen att stanna. Man startar om den.. den hostar.. spottar fräser lite sen börjar den gå igen.. som en katt.. den gör det några gånger men vad jag är skraj för är om den där maskinen inte startar en dag... att den har gått sönder på riktigt, den går liksom inte att reparera, för en mikroskopisk jävla grusbit så gick allt det där fina sönder.. nej fy fan.

Lite helvete är bra så man uppskattar det som är bra, ett helvete är enklare.. och stundtals vackrare men det går inte att leva så, det går inte att vara så för allt går ju sönder till slut...

Man kan nästan hoppa i fyrisån, och tycka att allt är ett rent helvete. Man kan släpa sig hem från Berns 04:30 en December natt utan att ha fått något... nej det kanske inte är så jävla kul men vafan gjorde du där då när du kunde suttit hemma och spelat monopol med din fru, som både du och jag förmodligen haft vid det här laget om allt inte hade varit så jävla jobbigt hela tiden. Jag tycker inte att något är skit längre... lite grus i maskineriet kanske, men det är bara att dammsuga ut, den ska vara helt ren till nyår.