Vuxen

Från att ha sparkat lite lätt på en pingisbool, eller inte sparkat den for ju iväg med vinden men hursomhelst så fångade jag upp den igen. Den växte till en tennisboll och efter många om och men sköt jag ett lok med tusen vagnar framför mig. Det var tungt, var tvungen att kippa efter andan mest hela tiden. Folk vinkade när dem åkte förbi, vinkade och log glatt. Någon sa " det ser jobbigt ut det där, vill du ha skjuts?" Jag log tillbaka, envis och med ett fallande flin " Nej nej det är ingen fara, jag kommer ifatt åk ni så ses vi därframme sen" Jag puttade och frustade bestämde att att det var inte jobbigt, det skulle funka jag skulle få det att funka. jag kom aldrig ifatt istället så när jag satt där en dag, dyngsur av svett med en öl i handen så kom den ifatt mig. Den jag hade skjutit på som bara blivit tyngre och tyngre hade tagit ett varv, sen ett r varv och nu stod den där och flinade lite som nu fick jag dig: Vuxen hade gjort entrè, det gick liksom inte att fly längre.

Det var å ena sidan rätt skönt att slippa gömma sig längre, det gick ju inte jag var påkommen för längesen nu skulle man bara lära sig att handskas med den och allt vad det innebär och egentligen nu när jag visste att det var ett faktum så visste jag det men det gick inte att precisera, vad var det som hade hänt?

Jag började tänka mindre, jag började se saker för vad de är och jag började glömma bort kärleken. den som jag värderat högst både när jag haft den och inte haft den började ta kindre och mindre plats i mitt liv både rent mentalt och rent fysiskt men jag tänkte inte så mycket på det för jag tänkte ju mindre. Kärleken var något för dem och något som tillhörde ungdomen. Jag började uppfatta innebörden av utrycket, "Det kommer med att bli vuxen" och tönkte lite innan jag släckte lampan att :ja, det kommer väl med att bli vuxen.

Kärleken som hade varit något som jag trodde försvann när vardagen kom, som blev mindre när jag inte underhöll den och som hela tiden hade förvirrat så pass att jag puttat och sjutit för att slippa den dagen då vuxenvärlden skulle ta kol på allt visade sig vara exakt tvärtom. Min idè om kärleken var ju hela tiden min idè om mig själv, den hade aldrig haft något med en annan åerson att göra. de stunder när det funnits en annan person hade jag varit så noga , i min ungdomliga enfald, att projecera min idè att jag faktiskt aldrig kunnat haft en aning om vad det var, men det vet jag nu.

Nej det är väl ett steg att bli vuxen, att man bryr sig mindre om kärleken, det hör till ungdomen. det handlar om att fungera med någon som vuxen. Att ha det bra, att ha det ganska bra. Att dela och att gemensamt se till så att vardagen går. Att vara vuxen. det är skönt att vara vuxen, det finns ingen udd på det och det finns inget som är bra med det, heller inget dåligt men det kommer en del saker med att vara vuxen,

Jag pratade med något av vad man skulle kunna kalla för en vän häromdagen om att just vara vuxen. Vi fastslog båda att vi nog var just det, vuxna. det är lite synd kan jag tycka mest för att det hade varit intressant om vi träffats under andra omständigheter med annorlunda bagage, fast nu är vi ju istäöllet vuxna