Det var tvunget att ske en förändring. Något nytt är alltid något bättre inte sagt att något bättre alltid är något nytt, kanske för stunden men ja ja. Man kan ju trots allt göra något åt ett beteende eller man kan ju oftast göra något åt situationen. Tankar kan man inte göra så mycket åt dom lever lite sitt eget liv. Sen att dom också styr ens liv är ju lite av en bummer men man får väl välja och vraka bäst man kan om vilka tankar man ska fokusera på och släppa fram. Dom där andra som kommer ändå får man snällt men bestämt hålla tillbaka, säga åt dom att: seså lugn och fin nu.
Jag lärde mig att prioritera mig själv i form av att vid 30 års ålder sätta mig i skolbänken igen. det handlade kanske inte så mycket om vad jag gjorde, mer att jag gjorde det. Jag lärde mig i samma veva att leva med mig själv utan att sätta en annan människa framför mig själv, så som man ska leva, så som man ska ta sig fram.
Jag var på ett bröllop i somras. det var som brällop oftast är, vackert och väldigt trevligt. Det var en stekhet sommardag och vi alla hade satt på oss våra finast av kläder. Jag hade fått hedersuppdraget att vara toastmaster och jag var både spänd och upprymd av jobbet. Vi skrattade och tjoade utanför kyrkan och gick in i glada vänners lag. Kyrkan låg mitt ute på en åker på södra Gotland och ja, inget kunde väl gå på tok nu. Prästen kom in och började prata. Han malde på i några minuter tills han kom till sitt sitt tips till brudparet det löd på följande vis. '" Jag ska ge er ett råd på vägen. om ni alltid sätter den andra före er själv i er relation så kommer ni att få ett långt och lyckligt liv tillsammans". vafan, tänkte jag vad står han och säger?? Lever han på 30-talet gubben, varför håller han på för? Han kunde ju inte ha mer fel, det är ju precis tvärtom.
Så länge du sätter dig själv i första rummet så kommer du får ett långt och lyckligt liv med din bättre hälft. Du kommer alltid vara lite halft som halft onåbar och kommer därmed att alltid vara attraktiv. Nonchalant och dryg är psuedonymt med pondus så en liten dos av det kan också vara bra. Vem vill ha någon som går framför och curlar åt en hela livet va? Nej det går ju inte.
Jag satte efter många om och men mig själv i det första rummet. Jag har ju alltid gått runt och brytt mig om andra så varför inte skita i dom för en stund och bara fokusera på mig och ja, min karriär. det kan låta som att jag gjort folk en tjänst under flera år men icke, den enda jag gjorde en tjänst var mig själv, en björntjänst alltså. Allt som börjar har ett slut men nu är jag tillbaka där det började igen. Får nu är det slut. Betendet som var lite destruktivt och naivt är borta och jag är själv tillbaka någonstans runt vintern 2007. Pondusen är tillbaka och jag känner mig självständig. Jag vägrar fortfarande att bli gammal och gillar samma saker men ja jag mår bra nu.
Att göra något för någon annan är inte att göra något för sig själv men att göra något för sig själv är att göra något för någon annan. Sen att det inte var jag som stod där och gifte mig i somras det, ja alltså... nu var det där men dom tankarna igen, seså.. lugn och fin nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du tänker lite som Anna Anka. Hon är också bra på att prioritera sig själv! Du och Anna Anka.
om du inte hittar en egen väg att följa så är det svårt att finna någon som vill följa med ..
Sig själv först alltså, och halvt onåbar och därmed alltid attraktiv. Det kör jag på! Du tänker så vettigt Henrik.
sant anonym, det är svårt men nu har jag en ganska utstakad väg men jag vill inte att någon ska följa med, jag vill gås jälv, ett tag iaf.
nej gå din egen väg själv och bygg upp en rak rygg.Sen kan du bjuda in någon att vara vid din sida.
Ensam är inte stark,ensam är ensam och det finns något fint i det..
he he ja min rygg är ganska rak och har väl alltid varit så, ej att förväxla med förvirring i karriärsval och du har rätt igen, ensam är fint och starkt.
Skicka en kommentar