Smittan

Man är väl till mångt och mycket mest bara en produkt av sin omgivning. Hur allan ballan dom flest än försöker vara så är dom ju oftast precis som alla andra. Det är lite trist men så är det, alla är likadana. Just nu ligger jag sjuk och det är ju i allra högsta grad ett tillstånd som kan beskrivas som en produkt av min omgivning då det var någon i min omgivning som gjorde mig sjuk, jag blev ju inte bara sjuk nej just det någon smittade mig.

På samma sätt smittas stilar och uttryck smitta av sig varpå vi tillslut går runt och ser likadana ut och säger samma saker. Kan ha lite med åldern att göra att man blir aningen ambitionslös när det kommer till det mesta det får bara vara, man sneglar lite över axeln och känner kanske att ja det där funkar ju, jag kör på det.

I julas fick jag höra något som verkligen fick mig att tänka till. En människa sa följande till mig: "Henrik, du är som en bägare som konstant kokar över!!!!!" Hon som sa det var skitarg, ja lite som en bägare som kokat över men strunt i det åter till mig. Jag blev verkligen stum av förundran när jag fick höra det. Hade jag blivit en överkokande bägare?? Jag som e så lugn, som lyssnar och tar in. Jag som inte tjafsar om småsaker, hade jag blivit något som jag inte alls kunde identifiera mig med och om så var fallet, hur skulle jag då ta mig i bort från det, hur skulle jag förändra mitt beteende, ja om jag inte alls kunde relatera till det sinnestillstånd jag hamnat/blivit försatt i.

Well jag fick mig en rejäl tankeställare och funderade. Dagarna gick och jag blev lugnare, dagarna gick och jag började hitta tillbaka till mig själv. Bytet av omgivning räckte för att jag skulle trivas med mig själv igen, på bekostnad av en stor saknad men om man tappar bort sig själv så kan man ju ändå inte leva med någon annan. För att vara med någon annan måste man ju ha sig själv intackt annars får man vara själv, det är inte hyggligt mot vare sig dig eller någon annan.


Varför vi båda blivit två bägare som kokade över var enligt min mening för att vi kanske var lite för lika varandra. Vi hade massa egenskaper som vi störde oss på och det var i princip samma saker hos varandra, dvs vi hade samma grejer vi gillade och samma grejer vi ogillade hos varandra. På så sätt är det svårt att anamma saker hos den andra människan och ta efter saker man gillar då man redan besitter dom sakerna. Om man inte ser upp lite lite till den man är med så slår det lätt åt andra hållet vilket gör att man stör sig på denne. Är man för lika kan det till en början ses som något fantastiskt när man fyller i varandras meningar etc men i slutet på dan när man sitter och upprepar det den andra säger så blir det tillslut lite tomt.

Sen kan man fråga sig varför jag ligger sjuk, var det någon på krogen som smittade mig eller är det för att jag spenderar mycket tid på krogen som jag blev sjuk. Oavsett så återgår ju hela det här till min omgivning, för det handlar ju inte om mig det handlar om alla andra som påverkat mig och gjort mig till den jag är. Jag är bara smittad som alla andra. Kärlekssmittad, argsmittad eller gladsmittad... det sprider sig ju, smittar av sig.

Lite vårtecken!

Så blev det vår till slut, eller jag kanske ska säga,: Så det blev vår till slut. Det såg aningen tveksamt ut ett tag. Vinterhelvetet malde och malde och det fanns inget ljus alls där ett tag. Och som vanligt, precis när man börjar komma ut på rätt sida så börjar allt gå åt helvete för samtliga inblandade.

Jag brukar gå förbi en liten butik här i Fredhäll där jag bor. Den heter basketboll shop och säljer således enkom basket prylar, inte bara just i Sverige utan även bara just i Fredhäll. För dom som varit här så vet ni att Fredhäll har en del plus. Det är väldigt parvänligt, bra ställe att ha flickvän på. Det är också lummigt, grönt och fint.. och ja därav kanske parvänligt. Det är tydligen bra att springa här också, alla springer hela tiden. Fredhäll är väldigt lugnt, alltså vänligt lugnt och med tidigare nämnd fakta så kan man kostatera att fredhäll ej är ämnat för basketboll shop, inte på något sätt.

Jag brukar gå förbi den där affären ganska ofta. Om dom har kunder blir jag glad och tänker, va kul! Basketboll shop har en kund. Om dom inte har någon kund kan jag tänka, aj fan det där kommer nog att gå åt helvete, och åt helvet gick det. Dom har reat nu i någon månad och fan vad jag har klämmt sönder mina tummar och hoppats på att det varit i väntan på sommar kollektionen men icke. Idag stod lastbilen där och grabbarna höll på att packa in sina basketball shop grejer i bilen, åter ett avslut och misslyckande. Åter sorgsna blickar, besvikelse och misär.

För trots den vackra ytan när knopprna brister och solen tittar fram så är våren den stora tiden för avrundningar. Folk turas om att göra slut omkring mig och jag tar gärna rollen som terapeut, inga problem men jag tycker att det är synd, jag tycker tom att det är synd att ni en gång träffades så att ni en dag försatte er i sitsen av att behöva göra slut. Slöseri med talang, slöseri med energi och slöseri med tid.

Jag kommer aldrig sluta tro, varken på basketball shop eller kärleken. Dom sätter väl upp någon culring butik i fisksätra nästa gång och hoppas på det bästa, man måste ju satsa lite annars blir det ju ingenting. Ett inställt gig är fortfarande ett gig samtidigt som en avslutad relation fortfarande är en relation.. eller var. Mina vänner som ringer ner mig kommer också att hitta någon ny, och jag? Nästa gång kastanjer brister är jag långt härifrån, långt härifrån sa jag.

Förlåt

Ibland kan saker man säger komma ut lite galet, man kan mena någonting kanske snällt men på något sätt så kan det kanske uppfattas tex elakt, har väl lite med referensramar att göra. Det har nog också lite med ens förhållandesätt till världen att göra. Går man runt med garden uppe och antar att människor vill en illa så är det lätt att man blir lite av den missuppfattande typen. Han som förutsätter att ett stilla "hej" egentligen betyder "far åt helvete".

Det finns vissa saker man inte får säga. Hur jävla intryckt i ett hörn eller missförstådd man än känner sig så finns det fortfarande saker som inte är ok. Tex så är det inte ok att be någon man tycker väldigt mycket om att dra åt helvete. Det kan många gånger kännas som att denna kanske borde dra just dit, till helvetet dvs men det är inte ok. Det är inte heller ok att springa runt och säga "jag älskar dig" till folk lite hursomhelst, det finns så många sätt att visa det på samtidigt som det finns annat att säga, "jag gillar dig" tex. Man får inte heller går runt och säga förlåt hursomhelst.

För när ord som betyder något tappar sin innebörd är det tyvärr kört. När dra åt helvete har blivit så uttjatat att det blivit psuedonymt med "tjena läget" så har nog dessvärre också "förlåt" används en gång för mycket. Det har upprepats gång på gång, minsta lilla skitsak har blivit en grej och avrundats med ett litet "förlåt". Det kan se till synes oskyldigt och kanske tom lite gulligt men den dagen då det blir på riktigt, den dagen då det är krig, den dagen så räcker det inte med ett förlåt. Det betyder inget längre, det är bara något man sagt. Innebörden är lika glömd som anledningen till varför allt tjaffs, bråk och skrik satte igång. Man sitter där och önskar att man hållit sin käft, att man inte ältat massa skit och avslutat med ett förlåt, förlåt och ännu ett förlåt.

Man har så och så många "förlåt "och "jag älskar dig" i en relation, man har inget "dra åt helvete". Därför finns det ingen anledning att använda upp alla "förlåt", enkelt. När saker som betydde något inte betyder något längre, betyder ingenting något längre det blir liksom inte samma grej igen, ja den där vasen som går sönder som ska limmas ihop och jada jada... kanske sämsta blogginlägget jag har skrivit.. förlåt.