Vad gör vi med våra barn egentligen? Vad gör människor när dom får barn.. vad säger dom till barnen? Vad vill vi förmedla och varför blir det som det blir? Anledningen till min oro är att jag precis klippt senaste avsnittet av färjan på femman. Kalla det humor, komedi, lyteskomik.. ja kalla det vad fan som helst men man blir rädd. Färjan består av människor som inte vet vilken dörr dom ska gå igenom när dom går till jobbet. Det är människor som är totalt bortkopplade från allt vad nutid heter. Dom bor och verkar på en annan planet. Där är det tydligen ok att bete sig precis som man vill, se ut som man vill och föra sig som man vill.
Det kanske finns något gulligt i det här att totalt bortse ifrån kutym, skick och fason men jag undrar på något sätt om dom här människorna kom med storken alternativt inte har någon omkring sig, ja förutom dom på färjan. Skulle jag välja ord som en treåring, gå som om jag var konstant packad och föra mig som om jag skippat skolan efter åk 2 och bott avskärvad från allt vad civilisation heter så skull väl någon hojta till.. eller?
Jag undrar vart deras föräldrar var, varför blev det såhär. Varför ser det ut som dom härmar andra människor när dom lever. Dom säger saker som någon annan har sagt, beter sig som någon annan och för sig som någon annan, dom härmar människor och det blir nästan rätt.. inte riktigt men nästan.
Jag får mig också en tankeställera såklar, hur uppfattas jag.. är jag kanske en av dom på färjan som tror att allt är cool.. det funkar, jag är en ganska salt kille men så sitter ni och skrattar åt mig, pekar och skrattar. För ni har sett att mitt hårfäste krypit lite trots att jag tror att jag kan dölja det. Ni hör att jag väljer fel ord men jag tror att jag kommer undan, och ni såg också att jag drog på mig ett par chinos en säsong för sent... fan också.
Mmm fan också. Jag kom hem för ett par timmar sen, hällde upp ett glas Loka päron av sentimentala skäl och lade mig i sängen, lite för att det är en sån dag, lite för att livet är så ibland. Jag säger inte att allt är skit, jag säger att jag tror det kommer att lösa sig.. men idag är det en sån dag.. fan också.. igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar