Jag ångrade mig, för idag..

Man säger ofta att man ska göra saker och ibland så gör man saker och ibland inte. Ibland gör man saker som man tänkt att göra och ibland tvärtom. Jag är inte konstigare jag, nej jag är inte konstigare än du. Jag sa att jag skulle lägga ner min blogg men nu sitter jag här, det var väl inte dags helt enkelt. Det viktigaste är ju någonstans att man gör någonting, oavsett om man gör det man sagt att man ska göra eller tvärtom. Dom flesta gör ju trots allt ingenting, ja förutom att gå till sina jobb, gå hem pussa sitt lilla hjärta på kinden och krypa till kojs. Visst det är väl att göra något men det är ju väldigt existentiellt. Jobba är pengar till mat och att se söt ut. Pussa eller bli pussad på är bekräftelse och kärlek i ett.. sen är man väl hemma.
Inte helt personlighetsutvecklande kanske men ett steg i rätt riktning, för det måste man ju säga att det är. Mat, kram se söt ut, kram mat och sove.. det är väl bra, skönt och mysigt liksom.. sen blir man mätt också.

Nu kan det tyckas att jag upprepar mig själv nu när jag sitter och gnäller på människor som har fungerande liv men inte alls, jo jag upprepar mig men så blir det såklart, jag har ju mina referensramar.. men gnäller gör jag inte. Jag har tidigare i bloggen drömt om ett lugnt liv i jämtland med fru och barn och det står jag fast vid, det vore något. Något jag drömt mycket om på sista tiden är förlåtelse och perspektiv, två hörnstenar som verkar hamnat i mitten eller någonstans där dom inte hör hemma men jag fortsätter drömma och jobba. På mig själv och på mitt liv...

Jag drog tillbaka klockan ett varv för några veckor sen och hamnade i September 2008. Jag går till Riche och hem.. jobbar lite och går till Riche, det var tydligen dags för det igen. Kul? Nja, utvecklande... tveksamt. Men så är det nu, hade jag kunnat dra klockan tillbaka bara några månader så hade jag gjort det, vilket förmodligen resulterat i att jag sluppit dra tillbaka den ett år men wtf, vad är ett år....

Hej då

Jo jag har skrivit den här bloggen i ett drygt år, ett år som innefattat det mesta, först tristess och bitterhet som byttes ut mot lycka och kärlek. Jag är lite tillbaka på ruta ett nu, ja ni vet den där rutan som man hamnar på ibland, oftast inte helt självalt men man hamnar där. Jag ser därför ingen riktig poäng med att forsätta med den här bloggen. Den har ringat in alla sinnesstämmningar en människa har och skulle jag fortsätta så är risken rätt stor att jag skulle börja upprepa mig, och det vill jag inte. Jag kommer att reflektera över min omvärld på andra sätt.

Puss och kram

Henrik "boston54" Boman

Ps: Låt människor göra fel och låt dom ändra på sig, ge varandra utrymme och kärlek. Uppmärksamma inte det dåliga, då blir det bara sämre. Uppmärksamma det bra och det fina, då blir det bara bättre!

Uppfattning

Vad gör vi med våra barn egentligen? Vad gör människor när dom får barn.. vad säger dom till barnen? Vad vill vi förmedla och varför blir det som det blir? Anledningen till min oro är att jag precis klippt senaste avsnittet av färjan på femman. Kalla det humor, komedi, lyteskomik.. ja kalla det vad fan som helst men man blir rädd. Färjan består av människor som inte vet vilken dörr dom ska gå igenom när dom går till jobbet. Det är människor som är totalt bortkopplade från allt vad nutid heter. Dom bor och verkar på en annan planet. Där är det tydligen ok att bete sig precis som man vill, se ut som man vill och föra sig som man vill.

Det kanske finns något gulligt i det här att totalt bortse ifrån kutym, skick och fason men jag undrar på något sätt om dom här människorna kom med storken alternativt inte har någon omkring sig, ja förutom dom på färjan. Skulle jag välja ord som en treåring, gå som om jag var konstant packad och föra mig som om jag skippat skolan efter åk 2 och bott avskärvad från allt vad civilisation heter så skull väl någon hojta till.. eller?

Jag undrar vart deras föräldrar var, varför blev det såhär. Varför ser det ut som dom härmar andra människor när dom lever. Dom säger saker som någon annan har sagt, beter sig som någon annan och för sig som någon annan, dom härmar människor och det blir nästan rätt.. inte riktigt men nästan.

Jag får mig också en tankeställera såklar, hur uppfattas jag.. är jag kanske en av dom på färjan som tror att allt är cool.. det funkar, jag är en ganska salt kille men så sitter ni och skrattar åt mig, pekar och skrattar. För ni har sett att mitt hårfäste krypit lite trots att jag tror att jag kan dölja det. Ni hör att jag väljer fel ord men jag tror att jag kommer undan, och ni såg också att jag drog på mig ett par chinos en säsong för sent... fan också.

Mmm fan också. Jag kom hem för ett par timmar sen, hällde upp ett glas Loka päron av sentimentala skäl och lade mig i sängen, lite för att det är en sån dag, lite för att livet är så ibland. Jag säger inte att allt är skit, jag säger att jag tror det kommer att lösa sig.. men idag är det en sån dag.. fan också.. igen.