ja just ja, allt är ju bra.

Varför blir det fel hela tiden, varför är en början alltid bra och ett slut alltid dåligt? Varför kan inte allt bara få var en enda lång början. Varför lyssnar man inte mer, lyssnar och accepterar...

Är det så att det ska bli fel hela tiden. Krig är ju fel och det är krig mest hela tiden. Människor som har skitmycket pengar får mer och fattiga får mindre. Då skulle vi kunna stå utanför, titta på och säga,, fan vad tokigt allting är men det är fan fint att vi har varandra och kan titta på det där tokiga, som ett team eller ett lag.

Det är så enkelt, så himla enkelt. Det går om man bara bestämmer sig för att det ska gå. Se till dom bra sidorna hos en människa så kommer den människan att se det possitiva i dig. Det behöver inte bli fel hela tiden, för inget är egntligen fel allt är ju helt rätt... man bara tappade tråden för en stund, glömde bort, var inte helt uppmärksam, men det fixar sig ju.. sen att saker omring spelar in.. ja men vafan låt dom göra det då men kom ihåg vad som är viktigt kom ihåg vad jag skrev sist... utan närhet så dör du.....

Det var ju så bra.. nej vänta det var ju bäst... jag minns, och kan fixa...

Kan alla bara var lite snälla motvarandra från och med nu. Snälla leken börjar nu, ok. Hur lätt har vi för att glömma bort hur den här jorden ser ut? Om jag skulle tänka på det dagligen så skulle jag också gå runt och le 24/7 Le åt hur fruktansvärt bra jag har det och hur förbannat lycklig jag är. Men det gör jag ju inte för det ska ju gnällas, och det är inge kul på jobbet och skivan säljer inte men vafan spelar roll. Har jag människor jag älskar, japp. Älskar dom mig tillbaka? Tror fan det. Är jag hungrig ofta.. nej etc dvs allt är skitbra.

Nej det är inte lätt att leva men nästa gång allt känns jobbigt, tänk.. för det är inte så jävla jobbigt, inte alls faktiskt.