Tänk inte för mycket

Egentligen så är det ju inte så konstigt. Det ska krånglas till, det ska tyckas, vridas och vändas trots att det oftast är där, mitt framför snoken. Problemen fanns ju aldrig riktigt, dom skapades för att säga till vardagen, du jag orkar inte med dig just nu... du får gå ut så ska jag röra om lite. Man behöver ett bryt ibland, jämnt.

Alla tankar som folk tänker och vill förmedla, visst det är det innersta vi har, våra tankar men måste det tänkas så långt hela tiden, vore det inte bättre om man klippte någonstans halvvägs, jag tror slutsatser skulle komma spontanare och problem försvinna.

Jag förstår inte hur vissa människor tänker, hur fan dom är funtade. Jag kan naivt och uppriktigt säga att jag fattar inte hur folk på Östermalm/ i Djursholm tänker... jag är varken intresserad av eller känner att jag behöver motivera varför, jag förstår det bara inte för dom tänker tvärtom om, allt som är rationellt så blir det tvärtom. Jag förstår inte heller hur folk som står på Riche och nyper andra människor i arslet tänker men jag vill veta, vad dom tänker just innan dom nyper till... att det kan vankas giftemål till nästa sommar? Att dom ska få en trevlig pratstund.. Nej jag fattar inte.

Men där har vi ju å andra sidan lösningen, för att få en morgondag, för att ha en uns hopp kvar så tänker vi inte längre. Tänker man för mycket är det lätt att gå händelserna i förväg och hade man inte tänkt så långt så hade man inte nått slutet så fort. Tänkaren har ju hunnit giftit sig, skilt sig och dött i huvudet innan han nyper till i lilla baren och då blir det ju inget nyp, för nyparen blir det kanske inget giftemål men det blir ett nyp... i arslet medans tänkaren går hem eller till Berns, ensam med en onypt hand. Någon vann och han sitter inte och läser böcker, är snäll och bryr sig om folk men det visste vi ju redan.... han vinner sällan.

Måndag

Hur var det med det där ägget nu igen, eller jag menar hönan. Den som kom först, vem var det? Och hur var det nu när du blev arg på mig över det jag sa, sa jag så för att du var arg på mig eller var det så att du blev arg på mig över det jag sa. Och varför är jag arg på dig? Är det för att du är arg på mig eller är det för att jag var arg på dig sen blev du förbannad på mig, men jag blev ju arg på dig för att du var sur på mig, just för att jag är arg och dum mot dig... och du mot mig.



Om du gjorde si så måste ju jag göra så... det är universellt, det funkar så allt måste ju jämna ut sig. Jag kan ju inte bita ihop en gång, hålla mig borta för en stund eller bara försvinna för ett tag, för att bli lite roligare, intressantare och mer spännande.



Vi måste ju göra saker hela tiden som storstadsbor, skapa, nätverka och bygga broar.. socialisera oss och vara med... och jag som bara vill vara just nu. Vara på en liten plätt i någon skog, kanske i norrland och bara andas ut..

Jag skulle bara vilja låta saker vara ifred, allting få vila. Jag min omgivning, mina relationer... inte behöva försöka påverka något åt något håll utan bara låta det vara. Går det, dör saker om man bara låter dom vara? Behöver dom näring, eller är det just att ge näring till en själv och andra, att bara låta det vara... bra.

Jag startade ju aldrig någonting, jag försökte ju bara rädda situationen, inte du heller, åt något håll.... men allt är ju faktiskt sjukt bra. Perspektiv är bra, trots att det alltid kommer som en påminnelse, skulle man å andra sidan alltid ha det i medvetandet skulle saker aldrig bli fel och då skulle ju inget kunna bli rätt... ja förutsatt att du inte är helt platt... och vem vill vara platt när man kan åka berg och dalbana?

Jag är nog ägget, eller kycklingen.. ja beroende på vad som kom först.