En värdig person

Körsbär, jordgubbar och lite vin. Så minns jag dig. Som en person. Som aldrig gjort. Mig besviken. Och jag minns hur. Du ler mot mig.Håller mig. Så hårt du kan.
Jag minns också hut mina ideer vandrade fritt hur jag tänkte och vände allt ut och in. Hur jag vände mig själv ut och in tills jag kröp ur skinnet och ålad ur varje situation, varje ide om hur det skulle vara. Hur jag kände och kände efter. Jag kände efter för att känna och för att inget kändes igen längre. Allting förändrades men jag stod kvar. aAla blev gamla men jag var ett barn. Jag gjorde fel och ni gjorde rätt men nu har jag gjort det, gjort det alla med spännd förväntan väntat och väntat på. Jag har stängt av, köpt en del av verkligheten. Köpte mig en bit vardag för runt 200.000. Köpte mig en framtid kanske vissa säger. En tårtbitsformad sådan.
Och sen frågar du varför jag tycker det är jobbigt, varför jag motvilligt fortsätter med det här så kallade livet. Jag frågar dig varför du är glad, varför du ler, varför är du glad? Är det för att allt brinner? Allt som inte ska brinna brinner och allt som borde brinna är släckt. Inte ens en tillstymmelse av glöd men fortfarande så skrattar du fast du verkar inge glad och jag kan förstå det för du sätter i halsen hela tiden, dina ögon ler inte. Och så frågar du varför jag inte vill.

Jag vill verkligen för jag vill inte minnas, jag vill inte tänka på hur det var förut för jag behöver inte göra det, jag kan göra det igen och igen. Jag minns när Kalles pappa drunknade. Vi stod och tittade på båren som snurrade runt ute i vattnet. Jag minns när han fiskades upp en vecka senare och jag minns hur livet gick vidare. Jag kommer alltid att minnas honom för den han var men jag kommer aldrig sitta och minnas. Jag kommer inte komma ihåg hur kul det var för jag vet hur kul det kommer att bli. Och jag kommer aldrig att minnas all skit men jag kommer alltid minnas dig.