Bordet

Jag skulle köpa ett bord igår. Jag gick in i affären, kollade runt ett tag och bestämde mig ganska snabt för ett bord. Jag tillkallade personal och sa " Det där bordet, det är väl fint"? mmm svarade killen. Jag igen.. "det där är väl ett sånt snyggt bord"? mmm visst fortsatte han. Nu var jag på myrorna i Skärholmen så jag förväntar mig ingen top noch service, det var inte där skon klämde, nej jag visste inte om det var ett fint bord eller inte, jag behövde stöd.. en klapp i ryggen samt en liten övertygelse.

Jag fick här för första gången veta att jag inte har några bord-preferenser, jag vet inte vad som är ett snyggt eller fult bord. Jag tyckte ju att det var ganska fint men vad jag tycker är ju inte så intressant, jag köper ju bordet för alla som ska vara hemma hos mig, gäster.. föräldrar etc.. jag behöver därför veta om det är en generellt fint bord jag köper.

Igår kväll hade jag lite folk över på middag, och ja det var i slutet på dagen ett fint bord tydligen.. sa dom iaf men man får väl utgå från att det är så.

Efter att hela lördagen gått åt till det här bordet, mentalt och fysiskt så fattade jag en sak när jag gick och la mig. Jag fattade för första gången varför folk ger upp, att man inte orkar längre.. att det får fan vara nog ibland. När det är barn.. maten ska på bordet det ska köpas bilar... hundjäveln ska ut.. ja då förstår jag att det kan bli lite mycket, att det är lätt att slänga in handduken. När ett bord tar upp så mycket av ens tid/liv.. för att tillfredställa sig själv i allmänhet och alla andra i synnerhet, då först då fattar jag vad ett barn gör med dig, förutm lycklig så helt galen.

För man gör ju inte saker för en själv och varandrar man gör saker för andra på bekostnad av sig själv.. det är därför vi inte orkar längre, det är därför det får varea nog ibland. I Norrland gör man inte så men här gör vi det. Skyll er själva, men jag tänker inte hjälpa er.. jag får klara mig nu .. och hur läget är.. nej.. ee nej eller jo det är grymt, jag är ju en man så jag är stark... så nu vet jag inte.

ja just ja, allt är ju bra.

Varför blir det fel hela tiden, varför är en början alltid bra och ett slut alltid dåligt? Varför kan inte allt bara få var en enda lång början. Varför lyssnar man inte mer, lyssnar och accepterar...

Är det så att det ska bli fel hela tiden. Krig är ju fel och det är krig mest hela tiden. Människor som har skitmycket pengar får mer och fattiga får mindre. Då skulle vi kunna stå utanför, titta på och säga,, fan vad tokigt allting är men det är fan fint att vi har varandra och kan titta på det där tokiga, som ett team eller ett lag.

Det är så enkelt, så himla enkelt. Det går om man bara bestämmer sig för att det ska gå. Se till dom bra sidorna hos en människa så kommer den människan att se det possitiva i dig. Det behöver inte bli fel hela tiden, för inget är egntligen fel allt är ju helt rätt... man bara tappade tråden för en stund, glömde bort, var inte helt uppmärksam, men det fixar sig ju.. sen att saker omring spelar in.. ja men vafan låt dom göra det då men kom ihåg vad som är viktigt kom ihåg vad jag skrev sist... utan närhet så dör du.....

Det var ju så bra.. nej vänta det var ju bäst... jag minns, och kan fixa...

Kan alla bara var lite snälla motvarandra från och med nu. Snälla leken börjar nu, ok. Hur lätt har vi för att glömma bort hur den här jorden ser ut? Om jag skulle tänka på det dagligen så skulle jag också gå runt och le 24/7 Le åt hur fruktansvärt bra jag har det och hur förbannat lycklig jag är. Men det gör jag ju inte för det ska ju gnällas, och det är inge kul på jobbet och skivan säljer inte men vafan spelar roll. Har jag människor jag älskar, japp. Älskar dom mig tillbaka? Tror fan det. Är jag hungrig ofta.. nej etc dvs allt är skitbra.

Nej det är inte lätt att leva men nästa gång allt känns jobbigt, tänk.. för det är inte så jävla jobbigt, inte alls faktiskt.

Vänner

Utan mat så dör man och utan vatten så dör man också. Utan kärlek så stryker man också med. Det är bevisat att människor som inte är älskade dör, människor som aldrig får en kram, blick eller något fint sagt till sig dör, därför har vi vänner. Vänner är det viktigaste man kan ha, det tyckar alla man frågar. Vad är det viktigaste i ditt liv? Vänner, mina vänner svarar man glatt och ler lite, för att man tänker på sina vänner och hur viktiga dom är. Vänner kan man prata med allt om, för sina vänner släpper man allt och hugger i och till vännerna säger man säga bra och trevliga saker för att få samma tillbaka.

Till jobbet kommer man alltid eller oftast i tid. Där är man trevlig, glad för att det är så man ska vara när man är på sitt jobb. Man kommer ju inte en halvtimma försent för att sen surt berätta att man varit och kollat på en tröja som inte fanns i rätt storlek, nej det gör man inte på sitt jobb, bara till sina vänner.

Sina vänner kan man skita i under perioder tex när man snubblar över en tillfällig hjärtevän. Dom går bra att ta förgivet för att dom finns ju där sen, ja när den här tillfälliga människan du inte kan ta förgivet är borta efter ett par månader. Då är det bara att lyfta på luren och ringa upp dom där vännerna igen så är allt som vanligt. Inte behöver man be om ursäkt för att man har struntat i att svara när det skulle ut och firas eller när någon fyllde år.. nej nej det är bara att köra på, gärna komma försent och vara lite sur över att det senaste ligget inte vill träffas längre.

Det fina med vänner är att man kan bete sig precis hur man vill men ändå komma undan med det, det är liksom alltid lugnt. Hur full man än blir och gapar, gormar och skriker så är det lugnt, det är alltid lugnt. Ett sånt beteende där hälften skulle räcka till för att du skulle få kicken, det sväljer vännerna med hull och hår.

Det är också väldigt svårt att göra slut med en vän lite pga av ovanstående, dom dyker liksom upp igen efter några år och då är allt bra igen, även fast det slutade i totalt kaos sist så tar man det ett varv till, ger personen en chans till trots att den stod och hoppade på dig sist ni träffades, det är vänskap det.

Så efter jobb, karriär, one night stand, bostadesrätt, Riche och Berns är fan vänner det finaste och viktigaste men har.. mmm så är det.